JimmyH:
1. Trodde oxå mer på dalaklacken men blev besviken.
2. Där är vi olika (tack och lov?!), tycker att dom ska ha all heder för initiativet även om dom i samband med det också samtidigt höll på er.
3. I dagsläget har väl medgångssupportrarna gått i ide men vad vet man, en vacker dag kanske...
4. Fick själv lite svårt att sitta still och vara opartisk i speakerbåset på slutet i dag. Många myror i kroppen fram till slutsignalen.
5. Ernie är ett unikum som står i en klass för sig, för min del i positiv mening.
friskan:
Du skrev: "Sedan finns det s.k Sundsvall Hockey supportrar som hejar på MoDo".
För övrigt är världen på väg åt h-vete men den diskussionen är knappast hockeyrelaterad och passar nog inte in i den här gästboken...
Kollektiv härdsmälta och stora darren på manschetten gjort att ett vilt kämpande Sundsvall fick med sig 1p efter 65min spel.
Med tanke på händelseutvecklingen får man nästan betrakta det som en stöld med ett oavgjort resultat.
Sedan undrar jag om det bara är Leksand Superstars (supportrarna) som är leksingar tills det dör?
Leksandshjärta är som bortblåst numera. Skall möjligen vara Janne Huooko då som kan kvittera ut ett godkänt betyg. Man tar ju för i h-e inte fajten därute på isen. Vinner inga närkamper, åker inga skridskor och har sämre sikte än självaste Håkan Mild. Man spelade med huvudet under armarna i 11min och så lite behövdes för att man skulle rasa ihop alltså.
Stackars stackars arma supportrar som tvingas åka hem efter en sådan här insats och inte hjälpte det att de lånat in mig på läktaren heller ;)
Till sist: Har Sundsvall Fans fler flaggor än supportrar? Vart har stoltheten för Sundsvall tagit vägen? Det eeeeeeeekar nåt djävulskt i Gärdehov.
Och Emil Nilzén hördes som vanligt mest och bäst i leksandsklacken och det även utan megafon.
Ett stort tack till Leksand Superstars - vi syns nästa år (på ett eller annat sätt)!!!