Det här är nog mitt absolut sista inlägg om varumärket Timrå IK.
Ordet Timrå IK är ett tungt och laddad begrepp. Frågan är om det inte var ännu tyngre och mer laddat för några år sedan... Jag minns en semester när jag envisades med att bära knallröda T-shirtar med endast ett vitt fett TIMRÅ IK på bröstet.
Det var en varm sommar när Timrå fortfarande var på väg mot elitserien... Det var året innan den beryktade västeråsmatchen om jag minns rätt.
Vi i semesterfamiljen stannade bilen på E-fyran långt söderut. Det var en stor mack med vägkrog och massor av folk.
Jag hann inte ta många steg innan en herre i övre medelåldern kommenterade min röda tröja.
- Timrå!? Det var en fin klubb. Jag minns "Lillstrimma" han var helt otrolig.
Sedan följde hela semestern "typ" samma mönster... Spontana kommentarer, glada tillrop och mycket historiskt hockeysnack så fort man tog på sin Timrå t-shirt runt om i Sverige.
Vad beror detta på?
Min tolkning är att Timrå IK är ett brutalt starkt och laddat varumärke i sig. Jag jobbar med varumärken och reklam, så jag kan förvisso vara lite skadad... Men jag är ganska övertygad om att jag har lite rätt i detta påstående. Under slutet av 60-talet och i 70-talet grundade Timrå IK:s styrka som legendariskt varumärke.
Jag får inte samma mängd kommentarer nu när jag går omkring i mina röda tröjor med Timrå IK på... Nu är vi ett etablerat elitserielag! Märkligt. Jantelag?
Jag ska villigt erkänna att jag inte rent grafiskt tycker tallarna är perfekta som stöd till Timrå IK heller. Men på 70-talet så var tallar och Timrå IK lite hand i hand... Örnen, brockolitallar, blåröda revärer. Timrå IK har aldrig haft någon riktig ordning eller rak linje i sin varumärkesprofil enligt mig.
Min enkla slutsats är att det enda och viktigaste varumärket för Timrå IK är precis ordet TIMRÅ IK i vit fet blocktypsnitt mot en blodröd bakgrund. Enkelt, snyggt och blytungt.
Sedan kan man ha kollektioner med örnar, tallar, sponsorer, nummer, färgkombinatoner eller allt annat man nu kan hitta på...
Det är som med GB-glass. Först kommer glassen. därefter är det frågan om vilka smaker som säljer bäst. Detta brukar marknadskrafterna styra.
Smokey: Om jag inte är helt ute och cyklar så hade man ingen örnlogga på bröstet förra säsongen, utan det stod bara Timrå IK. Så matchtröjorna för fram varumärket Timrå ganska bra. Sen att vissa supporterprylar ser allmänt jävliga ut är en annan femma.
Pätr: Har man en marknadsavdelning som inte lyssnar på marknaden så lär man inte sälja rekordmycket... Men Timrås supportrar kanske inte är en speciellt viktig marknad för Timrå IK? Det kanske är smaklösa Modoiter som köper TIK-tröjor med örnar och eldsflammor för att använda dessa i okulta sammanhang bland mjölkpallarna i den örnprydda sköldens vik...
"Burn motherfucker, burn" (Ser framför mig en smådansande och nynnande företrädare för TIK-styrelsen...)
Timrå IK är Bob Dyllan! Örnen på sin höjd Svenne Rubins, för att dra en mycket nära liknelse;)
Gammal Norrland Akvavit är bästa snapsen till midsommarsillen! Abbas senapssill och Gubbens Matjes därtill är nästan lika fint som att bli söndertacklad av Kalle Koskinen!
Smokey: Jag håll mä du ja! På tröjan, som är röd och vit, ska det stå TIMRÅ. Sen tycker jag att föreningen-laget-varumärket-whatever heter Timrå IK och inte Timrå Red Eagles.
Gammal Norrlands är däremot överskattad nubbe. Fint namn men inte mycket mer. OP och Skåne är störst bäst och godast till både sill, surströmming och kräfta. Bäsk är också mumma i vissa sammanhang, åtminstone till tung mat, mer julbord kanske.
El Maco: Min teori är att Timrå kommun inte sponsrar tillräckligt för att deras loggo skall plattsa på TIKs matchställ. Det måste ha blivit någon schism när dom fick köpa hallen av kommun för 1 kr eller vad det nu va. För jag tror knappast att kommunen har nått emot att kommunloggan exponeras, det ger ju mycket "gratis" reklam för kommunen.
Själv kräks jag av en nubbe, tacka vet jag en kall pilsner.
Jag kan inte förstå hur de kan vara så viktigt med hur våran Logga ska se ut? huvudsaken är väl att de går bra för Timrå IK. Hela denna debatt om timrås loggotype och tallar om vi ska ha dom eller inte känns ganska löjlig.
Kan nån berätta för mig vad de har för betydelse om de är Tallar eller Red Eagles på Matchtröjan i vinter?
General_Moisio: Rent hypotetiskt. Timrå IK beslutar sig för att ändra klubbfärgerna till ceris/brunt, ceris på grund av bussbolaget och brunt för att det helt enkelt är brunt. Du skulle inte ens bry dig?
General_Moisio: Om du nu inte förstår den i grund och botten väldigt stora skillnaden mellan tallarna och fågeln som symbol talar kanske om att du inte hängde med så väldigt länge under tallperioden. Du är en "Red Eagle" i grund och botten, korrekt? Vilken symbol ett lag spelar med på sin matchtröja kan tyckas rätt oväsentlig då spelarna nog presterar varken bättre eller sämre beroende på symbolen på bröstet. Ja, vilken status laget har lär alltså knappast bero helt och hållet på tröjan. Men det resonemanget faller väl tämligen snabbt. Det handlar väl om precis så mycket mer än att det "bara är en tröja".
Du har aldrig greppat hur viktigt det är att ta tillvara och att värna om en klubbs mångåriga tradition och varumärke, har du? Att ha en logga som inte har ett dugg att göra med den klubb som den representerar funkar säkert alldeles lysande... eller inte. Men förstår man inte det så gör man väl inte det, helt enkelt..
Orion: Den sista souvenir jag köpte av huvudföreningen Timrå IK hösten 1995, var matchtröjan med de nya tallarna som man tog fram då. Eller ja, det blev en mössa också, året efter, men den var bara rutmönstrad på ett rätt fult sätt i rött, blått och vitt, och att räkna de antal gånger jag burit just den ligger väl på samma nivå som för lågstadiematte, ungefär. Den röd-vita t-shirt jag köpte av SK ifjol med texten Timrå, går även den in under beteckningen "säkra papper", då supporterklubben nog alltid haft ett ont öga till fågelskrället. Aldrig, och då menar jag aldrig, att jag skulle köpa nåt med örnen. Speciellt inte nu när Timrå IK ännu en gång bevisat sin egen inkompetens och att man återigen lyckats skjuta sig själv i foten.
Dream Team: Jag tycker inte att det måste sitta några tallar på bröstet. Nånstans på dräkten ska klubbmärket vara, varför inte som idag, på armarna? Tallarna har sällan varit superexponerat historiskt sett utan det är mer klubbfärgerna som det varit konsekvens med. Timrå IK för mig är detroit-ripoff med Timrå på bröstet.
Jag minns när den första gästboken fanns på swehockey/div1/timra, då var en stor del av utseendedebatten inriktad på att få bort den längsgående revären på tröjärmarna och få den nuvarande horisontella randen.
Det jag ogillar mer och mer är att fågeln tillåts bjuda ut sig. Nej, jag håller inte på Timrå Red Eagles, jag håller på Timrå IK. Vi ska använda vårt korrekta - och både värdigare och vettigare - namn och inte Red Eagles. Det känns som ett ganska fånigt namn och ingen använder det ju. Eller gör någon det? "Hörru, Janne, skarume på hockey, jag har fått tag på biljetter till Red Eagles?" Inte det va?
Kolla på hockeyligan.se, där är alla klubbmärken vackert uppradade. Eller föresten, elva klubbmärken och ett "varumärke". Pippin i sig ser väl estetiskt inte mycket värre ut än exempelvis indianen och gäspande sälen. Och glänser som en diamant jämfört med Linköpings brutalt amatörritade vita lejon som tillsammans med dialekten historiskt gjort det så svårt för mig att ta Linköping på allvar.
Men skit samma, det är inte hela världen. Jag har köpt halsdukar och t-shirts med örnar på. Det är ju det som finns. Tittar man i hallen idag har ju nästan alla någon form av TIK-plagg på sig. Så såg det verkligen inte ut förr. Så nog är vi stolta över vårt lag. Och inte hade vi sålt mer replicor om det varit ett örnfritt allsvenskt lag vi stöttat. Så på många sätt är den här debatten, som jag själv verkligen engagerat mig i, fått löjligt stora proportioner. Men vadå, vi måste ju få klaga på nått? Jag har ju inte sett ett enda inlägg på 2000-talet som handlar om vad snyggt det är med randen på ärmarna med tanke på att det var så viktigt på den tiden den inte var där.
Så småningom, kanske redan till nästa säsong, inser föreningen att de vinner på att återgå till en mer "clean" image. Jag tänker dock inte skriva några motioner i saken, den metoden var det ju ändå inte så många som var villiga att backa upp när det kom till kritan. Och för många så spelar det ju ingen roll, klart Moisio har all rätt att tycka det är en icke-fråga i det stora hela.
Jaha, ännu ett långt inlägg i den här tråden med det ironiska namnet. För den som tycker att tillvaron är tung dagen efter midsommar och med Red Eagles på isen kan jag trösta er med att coola Mets leder bortaderbyt mot Yankees med 3-2 i toppen av femte inningen. Kolla MLB:s liverapportering genom att exempelvis gå in på Mets hemsida via länktipset och klicka Gameday. Spöar Swehockey så det är pinsamt, så ska det se ut! Tänk när man kan få den här resultatrapporteringen via nätet när Timrå spöa Modo? Hepp - 6-2 nu, dans andra homerun av Cliff Floyd! Go Mets!
Swordster: Disskuterat och försökt påverka den ansvarige förra året, men det var som att prata med en vägg...
Sedan har jag även pratat med både Janne och Bulla om det, den första var mycket mer posstiv till "riktiga" sovenirer än den andra, jag fick nästan intryckat att han tjänar pengar privat på örnen. Bulla alltså!
Jag förstår mig inte på dom som bara gnäller utan att för den delen ställa upp när det hettar till. Det finns inget lättare än att sitta hemma framför datorn och "tycka" si och så i alla möjliga frågor.
På SK's årsmöte var det ca: 15 stycken efter vad jag har hört , men det är eviga debatter i alla möjliga frågor.
På TIK's årsmöte var det 50 stycken, fast 1000 stycken hade skrivit under på det upprop som föranledde Mattias Johanssons motion.
Kjell Sandberg efterlyste 8 st att hjälpa till på IKEA-parkeringen två ynka dagar, 2-3 stycken anmälde sig till tjänstgöring.
8 timmar jobb för föreningen orkar man inte ställa upp med, men att sittapå HS dagarna i ända och gnälla, det orkas det, vad är det som håller på att hända?
Håller alla TIKers att bli soffpotatisar som lever efter mottot " mycket snack och lite verkstad" ?.
Själv åkte jag från Kramfors för att vara med på årsmötet och förväntade mej betydligt fler, som ville hjälpa till att begrava örnen.
Kommer osökt att tänka på ordspråket om att inte kasta sten i glashus, när jag läste ditt inlägg. Håller med dej i allt du skriver, men jag såg inte dej på årsmötet..
Swordster: Borde inte SK eller Huvudsektionen kunna ta fram capuccino-muggar med vit insida och rött utvändigt med vita blockbokstäver rakt över muggen stil rent i vitt - Timrå IK!!!
Kaffemuggarna som hittintills tagits fram är ju alldeles på tok för små för en storkonsument av kaffe som jag! Det skall vara rejält tilltagna muggar för kaffeälskare alá XXL...
Meningen är väl att man skall vakna på morgonen - eller?
El Maco: Jag hade äran att fråga snubben på Vin å Sprit som är boss för alla Grönstedtsblandningar (Gognaclivmodern" fanns i sundsvallstrakten då) om vilken snaps som han tyckte var bäst? Han hade en utläggning i över fem minuter om Gammal Norrlands som han menade på var både "perplex", "genuin", "avvägd", "historiskt korrekt" och en massa annat... Efter detta så dricker jag den med vördnad, knapps kylskåpskall i höga spetsiga tunna glas till det mesta utom kall pölsa.
Inget fel på varken OP eller Skåne enligt mig... Men Grönstedtsmannen öppnade en ny dimension.
Lite som att byta om i Timrås omklädningsrum inför suppotermatcherna... Det finns något i atmosfären som inte går att förklara... Det luktar inte gott... Men är stort ändå;)
SwärdH: Nä jag var inte där. kunde tyvärr inte. Men jag tävlade heller inte i engegemang. Tror knappast att min närvaro hade gjort till eller från i utgången av El Macos motion. Det jag pekade på var att genomsnittsTIKaren har gått från hjälpsam till soffpotatis på 5 år.
Hur man skall komma till rätta med det problemet är långt mycket viktigare än vilket märke som är representerat på matchtröjan.
Här har det stötts och blötts frågor i 10 år på TIK-forumet, men när det kommer till att lyfta på arslet och göra ett handtag, då finns inte viljan.
Per HApps: En delförklaring kan vara att många hängivna supporters bor på annat håll än i Sundsvall/Timrå och att det krävs en del tid och möda för att ta sig till ett årsmöte.
Per HApps: Kan inte annat än instämma till fullo i ditt resonemang. Jag var förvisso inte heller på årsmötet. Men det var för att inte betalt medlemskapet och även om jag hade vart betalande medlem så vete fasen om min röst gjort så stor skillnad varken till eller ifrån.
Kan på rak arm räkna upp ett tillfälle där jag haft vetskapen om aktiviteten men inte kunnat närvara på plats och det var när stolarna i dåvarande Sydkraft Arena skulle dammsugas av inför PREMIÄREN.
Annars tillhör nog jag den kategori som brukar anmäla mitt intresse till diverse arrangemang för att dels hjälpa SK dels hjälpa moderföreningen.
Jag tillhörde det 2-3 tappra själarna som frivilligt anmälde mig till att stå på IKEA:s parkering t ex. Och jag brukar försöka närvara under Gatufesten och Selånger Marknad.
I mån av tid (vilket jag ofta har) så ställer jag upp. Jag anser att det är ens förbannade skyldighet, så tillvida man inte ligger för döden då, har en grinig och gnällig jävla chef som promt vägrar låta en byta dag/ar på jobbet, en blodigel till kärring som tvingar en att se efter snoriga kids som skriker efter videofilmer, godis, glass å läsk stup i ett eller göra någon annan viktig hussyslla eller ännu värre, genomlida outhärdliga släktmiddagar hos svärföräldrarna! Sånt tär på psyket!
wesse: Kan bestämt hävda att Per HApps tillhört eldsjälarna inom SK. Om fler vore som honom hade det inte varit ngn sak här i världen. Tillsammans med Wilysson och bröderna Uhlin är det nog dem som lagt ner mest tid på att skylta Vivsta och halva Sundsvall om information angående SK. Numera har han väl kanske tvingats trappa ner några grader p.g.a. familjelivet. Men många härinne på forumet har fanimej inte ens gjort hälften av allt arbete som dessa eldsjälar lagt ner genom åren.
Så är det någon som har rätt att vara kritisk så är det med råge Per HApps!!!
wesse: Dessutom kan vi nog tacka tacka bland annat Per HApps för att vi överhuvudtaget fick en Arena i Timrå. Det var han som skissade ritningarna till evenemamgsarenan i Birsta som sedermera skrotades. Men E.ON Arena ser i stort sett på samma sätt som de befintliga ritningarna jag fick ta del av för några år sedan.
ernie eagle: Jojo...men varken PerHApps eller du var på årsmötet, men det var jag! Men ni hade kanske inte heller skrivit på uppropet? Jag hade skrivit på uppropet, jag var där för att i sällskap av tusenden skrika fram vårat budskap! Vi var två som hade en åsikt den kvällen, du var inte en av dom! Men som sagt, ni hade nog inte skrivit på uppropet...
orion: Jag tänker inte gå på några närmare detaljer på varför jag aldrig dök mer än att jag inte löst medlemskap. Det finns vissa orsaker som är av rent privat karaktär som jag inte har lust att skylta med här!
Så visst rent formellt "svek" jag just då. Och om du inte känner dig träffad av min känga behöver du inte ta åt dig. Jag skrev många, inte alla, har inte ens lyft lillfingret för vare sig huvudföreningen eller SK.
Men jag är dessutom redaktör för fanzinet och gör nedslag hos olika hockeyprofiler på min lediga fritid för att ni kära supportrar skall ha ngt att läsa om!
Och jag har fixat en del av rabatterna på kortets baksida till det komande medlemskortet för SK.
Så är det bara ens närvaro vid ett möte som räknas så....
Därmed vill jag på inget sätt förringa din medverkan. Bra gjort av dig att sluta upp.
ernie eagle: "Jag tänker inte gå på några närmare detaljer på varför jag aldrig dök mer än att jag inte löst medlemskap. Det finns vissa orsaker som är av rent privat karaktär som jag inte har lust att skylta med här!"
Det kan ju faktist vara så att man sitter med hus, bil och en familj som man prioriterar mer än ett medlemsskap. Man bor ju inte hemma hos morsan längre direkt! Tycker personligen att det kan vara halvkärvt att få ihop ett årskort, vilket slår högre än ett medlemsskap
" Jag anser att det är ens förbannade skyldighet, så tillvida man inte ligger för döden då, har en grinig och gnällig jävla chef som promt vägrar låta en byta dag/ar på jobbet, en blodigel till kärring som tvingar en att se efter snoriga kids som skriker efter videofilmer, godis, glass å läsk stup i ett"
Tja, jag är nog en rejäl soffpotatis som inte har lyft många fingrar för att hjälpa SK. det enda jag brukar göra är att lösa medlemsskapet och köpa några matchlotter som det brukar stå 0-9i resultat på. Jag är ganska nöjd med att kunna se på matcherna. Jag gnäller däremot inte på någon oavsett vad dom har för synpunkter. Tror nog att många gör likadant som mej. En eloge ska dock eldsjälarna ha för det enorma arbete dom utför.
Är det här den nya sidan för inbördes beundran? Eller är det bara någon ny innegrej det här med att alla ska berätta vad de har eller inte har gjort för föreningen?
Framgår det inte...så kan jag förtydliga mej med att jag tycker att det är en underlig diskussion.
Varför har denna tråd övergått till en tävlan om vilken som gör mest för föreningen? Börjar att likna två småbarn som tävlar i vilken pappa som är starkast eller vilken som har fått mest godis ur en gottapåse.
Vill ni hjälpa till kommande säsong så förelår jag att ni antingen ringer till Kjell Sandberg om ni vill hjälpa SK, eller så till förslagsvis Per-Arne Frisk på kansliet så kan han lotsa er vidare tiil lämplig person i fall ni vill hjälpa klubben.
· 
· 
· 
Ordet Timrå IK är ett tungt och laddad begrepp. Frågan är om det inte var ännu tyngre och mer laddat för några år sedan... Jag minns en semester när jag envisades med att bära knallröda T-shirtar med endast ett vitt fett TIMRÅ IK på bröstet.
Det var en varm sommar när Timrå fortfarande var på väg mot elitserien... Det var året innan den beryktade västeråsmatchen om jag minns rätt.
Vi i semesterfamiljen stannade bilen på E-fyran långt söderut. Det var en stor mack med vägkrog och massor av folk.
Jag hann inte ta många steg innan en herre i övre medelåldern kommenterade min röda tröja.
- Timrå!? Det var en fin klubb. Jag minns "Lillstrimma" han var helt otrolig.
Sedan följde hela semestern "typ" samma mönster... Spontana kommentarer, glada tillrop och mycket historiskt hockeysnack så fort man tog på sin Timrå t-shirt runt om i Sverige.
Vad beror detta på?
Min tolkning är att Timrå IK är ett brutalt starkt och laddat varumärke i sig. Jag jobbar med varumärken och reklam, så jag kan förvisso vara lite skadad... Men jag är ganska övertygad om att jag har lite rätt i detta påstående.
Under slutet av 60-talet och i 70-talet grundade Timrå IK:s styrka som legendariskt varumärke.
Jag får inte samma mängd kommentarer nu när jag går omkring i mina röda tröjor med Timrå IK på... Nu är vi ett etablerat elitserielag! Märkligt. Jantelag?
Jag ska villigt erkänna att jag inte rent grafiskt tycker tallarna är perfekta som stöd till Timrå IK heller. Men på 70-talet så var tallar och Timrå IK lite hand i hand... Örnen, brockolitallar, blåröda revärer. Timrå IK har aldrig haft någon riktig ordning eller rak linje i sin varumärkesprofil enligt mig.
Min enkla slutsats är att det enda och viktigaste varumärket för Timrå IK är precis ordet TIMRÅ IK i vit fet blocktypsnitt mot en blodröd bakgrund. Enkelt, snyggt och blytungt.
Sedan kan man ha kollektioner med örnar, tallar, sponsorer, nummer, färgkombinatoner eller allt annat man nu kan hitta på...
Det är som med GB-glass. Först kommer glassen. därefter är det frågan om vilka smaker som säljer bäst. Detta brukar marknadskrafterna styra.
Ha en bra sommar.