idag har inte varit en vanlig dag. i någon form av illa förtäckt ångest blev jag manisk och skrev klart min uppsats som inte behöver vara inne förrän onsdag nästa vecka. väl hemma tittade jag på den gråa kycklingen i frysen som jag tänkt förvandla till middag, ruskade på huvudet och joggade iväg till kooperationen och inhandlade ingredienser till en smörgåstårta, som jag nu inte riktigt får i mig pga ett lätt nervöst illamående.
fan, kom igen nu. det är okej att förlora, men förlora då för fan med hedern i behåll. FORZA!
mikenomad: Så är det absolut, men jag har samma oroskänsla. Det liksom suger bröstkorgen.
Än värre blir det om vi tar ledningen.
Exakt så brukade jag känna själv på den tiden man var aktiv, men då släppte det direkt vid nedsläpp,, nu, vid sidan av, släpper det inte förrän efter 60 min, eller om laget hamnar i underläge med ett par mål.
RTS: Nja....oron idag innehåller betydligt mer svärta än den gången. Känns som att aningen mer står på spel ikväll och på lördag jmft med ett avancemang i ett slutspel.
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
· 
Kvalserien nästa.