Kongo: Som jag minns det var det i slutet av 70-talet som det började bli en fokuserad kärna i publiken som kan benämnas klack. Innan den tror jag (var iofs liten så kan minnas fel) allmänt hejande här och där. Har andra minnen från IFK Sundsvall och Selånger Bandy från den tiden och där fanns inte riktigt en utmejslad klack i slutet av 70-talet utan det var en gubbe med megafon som gick framför publiken och manade fram hejarop....SSK, kämpa på eller IFK, kämpa på....Varierat värre ;-)
Elitserien 81 fanns det definitivt en profilerad klack iaf
WifstaÖstrand: Först i Sverige verkar Hammarby (-70) och GAIS (-71) ha varit. Har en uppgift om att Timrå hade klack 1976. Man får gärna fråga runt, vore bra att få en så säker tidpunkt som möjligt. Syftet är att samla in underlag för ett avsnitt om supportrarna och klacken på (förhoppningsvis) Dubbeltallen.se.
Kongo: Var väl Tipsextra som initierade klackkulturen i Sverige... Andra halvan 70-talet låter logiskt vad gäller Timrå...Lite senare än storstadslagen.
Hammarby-fansen började att sjunga under den framgångsrika hösten 1970, så i och med den kan väl klack-grejen anses ha sparkat igång i Sverige. Har för mig att Timrå hade någon slags klack i alla fall 1977/1978, men jag kan förstås minnas fel. Vi klappade åtminstone händerna och skrek "Timrå!" efter klappandet.
WifstaÖstrand: Hejaklacksledare av gammalt snitt levde väl i idrotten en bit in på 80-talet. IFK Sundsvalls sejour i allsvenskan gick någon runt och försökte få sektion efter sektion att heja minns ett litet barn. Timrå hade nog inget sånt då utan en "riktig" klack. "Ska vi ta de jävlarna? Ja det skaaaa vi!"
El Maco: Tidigt sjuttiotal var det ett enormt tryck i ladan. Jag vill inte påstå att det var en organiserad klack utan mer ett antal enklare ramsor som de flesta hängde med på. Finns ett undantag. Den mer avancerade variant som sällan eller aldrig användes: Gör som Döbeln sa vid Jutas. Här ska jävlaranamma skjutas. Timrå, Timrå, Timrå
FH - avdammad: Vi hade en restaurang i staden under en kort tid. Den hette Von Döbeln. Restaurangen drevs av en ilsken storväxt Jugoslav. Kan ha varit innan kriget. Han döpte den efter en sliten målning på en enögd Döbeln som hängde i matsalen. Det konkade efter några månader.
För att knyta an till Timrå IK, så stannade en hel supporterbuss med TIK:are på torget för matstopp några år senare. En stor händelse i staden.
Jag saknar läktarkulturen ifrån förr när dä va uterink.. Mäskdimman och rökdimman låg tät.. Dunken var ett måste på match.. Man stod som fastlimmad på varandra på läktaren. Man var nära göken och kände lukten av dom. Jag vet en slogs varje match... Men det hörde till på 70-tale!!! Sen tog man båten till Vasa och där lekte livet i kulisserna! Då var bättre förr helt enkelt!
Vad gäller Tom Petty kopierar jag in mina egna rader från GIF-forumet. Man ska väl fan återvända allting nuförtiden!:
"Angående Tom Petty önskar jag att man hade haft mer att tillägga, men det ska erkännas att jag aldrig riktigt har lyssnat aktivt på honom. Man fattar dock att han var en mycket skicklig hantverkare inom sitt pop-gebit och en vital del av den amerikanska musikhistorien. R.I.P."
DJ Hemp: Tom Petty var en sån där lagom-snubbe. Väldigt duktig låtskrivare, bra röst men lite väl.....tråkig.
Har själv alltid attraherats av utåtagerande, oborstade rockpersonligheter och larmig musik så det blev liksom aldrig av att lyssna på den gode Tom Petty.
DJ Hemp: Tom Petty och restauranger i Köping... en sån jävla tur det är matchdag så vi kanske kan snacka lite hockey istället. Jag säger 3-2 i full tid å när signalen ljuder lär ingen av oss ha några naglar kvar.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· · 
