Timrå IK

Rico01: fast, det är väl inte Jokinens matchcoachning som får kritik, eller att det är den som gör att vi "inte har linjer" eller att "inget kuggar i"?

Min kritik handlar om att vi gjort en 180 graders sväng från den hockey vi inledde säsongen med, och som Jokinen själv sa skulle vara "in your face", "revolutionerande" och "göra fansen stolta". Stora ord, men jag tyckte att dom första 10 omgångarna ish levde upp till dom. Även om det ibland blev platt fall (Luleå, FBK) så syntes det vad man försökte med.

Nu förstår jag ingenting. Man genererar inte längre några turnovers (pga att man ligger för långt ifrån och är för passiva och utspridda i presspelet), däremot släpper man till en ohygglig massa mot sig.
Backarna står inte upp utan släpper blå, laget blir långt, utspritt och har ingen chans att få ner farten på motståndarna i mittzonen.

Väl i försvarszonen spelar man mindre aggressivt och har en väldigt märklig strategi där man överlastar och vill "tvinga" motståndarna att spela över till den andra backen. Tyvärr släpper man för mycket av mitten, varpå backen kan gå in alltför långt mot mål - och försöker centern gå över och skära av ytan öppnas en fin korridor för diagonalpass och direktskott från forward.

Med pucken i egen zon är man oorganiserade och reaktionsdrivna. Det finns ingen tydlig plan eller motmedel, trots att i princip alla lag checkar oss hårt på samma sätt. Backarna försöker ta det lugnt, man fastnar bakom eget mål, eller kör en chanspuck i rundeln åt random håll och hoppas på att en timråspelare ska vara positionerad för att möta den.
Man blir uppkäkade i närkamperna. Ett stort problem, och egentligen grunden till att vi dels får så långa byten i egen zon, dels får extremt dålig utväxling på vårt puckdumpande eller gnida-sarg-spel i anfallszon.

Vi har väldigt få anfall där vi kommer in centralt i anfallszon. Jag tror inte att vi haft fler än motståndarna i någon match dom senaste 15 omgångarna.
Att vi trots allt skapar en hel del och faktiskt gör mål (om än i relativt blygsamt antal) beror på individuella skillz och prestationer. Vilket så klart är jättemysigt, bra och starkt.

Jag vill inte kicka Jokinen, ta tillbaka Ante eller något sånt där trams. Däremot tycker jag att det är tydligt att Jokinen står inför en situation som han absolut inte förutsåg när han kom in med hög svansföring. Hur ska han hantera den? Vilken typ av hockey ska vi spela egentligen?

Här vill jag gärna få lite tydliga besked snart. Just nu ser jag bara förvirring och osynk. Inställningen hos spelarna är det inget fel på, ej heller arbetsinsatsen eller viljan att käka puck för laget. Förhoppningsvis vet Jokinen vad han vill få spelarna att göra, lika förhoppningsvis förstår spelarna det också snart. Just nu tycker jag att det ser allt annat än imponerande ut.

Zäta75: Haha, i fjol minns jag hur vi skrek nästan från alla håll i Sverige att Ante måste röra om i kedjorna, det händer inget, han är så tjurskallig, han måste matchcoacha! Nu ändrar Jokinen lite under matcherna och då är det vissa som får spel: Vi har inga linjer! Inget kuggar i! Vi är sämst!

Det är lite lustigt.

Bragd-Birger: För egen del tycker jag det börjar bli uppenbart hur pass jävla mycket Olli har underskattat SHL. Nej, det går inte att jämföra med Liiga och du kan ju inte förvänta dig att det ska gå lika "lätt" som det kanske gör i NHL att vara en nagel i ögat på motståndarn tanke på skillnaden vad gäller isytor.

Jag tycker man får såna kommentarer från honom då och då, ofta inbäddade i nån match- eller situationsanalys. "-It´s a really fast league overhere."

Det verkar bara vara Olli som är det minsta överraskad här. Risken är stor att vad vi har fått se av Olli-hockeyn fram till nu inte har nån ytterligare nivå?

Jag har några matcher den här säsongen som hittills sticker ut där känslan är att Timrå IK innvarande säsong inte är så jävla pissdåliga ändå:

* Vändningen hemma mot Örebro i premiären. Här visade spelarna en bra start på Olli-hockeyn. Vi tappar visserligen också matchen, helt oförklarligt (tappade vi ödmjukheten?), men lyckas ändå vända tillbaka och vinna, om än knappt.
* Hemma mot Skellet (som man iofs då trodde var ett givet topplag..not so very much IRL va) där vi spelar med fart och aggressivitet över hela banan och inte ger dom en chans att vinna.
* Modo hemma. Här var hela aggregatet påkopplat från start till mål. Modo extremt usla här, ska förstås sägas, vilket drar ner lite av den där totalhockeykänslan som fanns under match.

Gott så. Men vad vi ser nu är väl att verkligheten börjar komma tillbaka med rätt kraftiga stöveltramp allt mer och mer. Och allting som jag ser det bottnar inte i spelsystemet. Det är inte systemets fel att det ser ut att hacka mer och mer. Det är personerna som ska få systemet att gå runt - spelarna - som inte är tillräckligt bra för att utföra sina uppgifter. Varken individuellt eller som lag. En käpphäst bigtime detta som är jävligt svår att lösa.

Dutten: håller med. Jag var inför säsongen övertygad om att EP skulle centra en mer offensivt inriktad kedja och Lander en mer defensivt. Såg inte riktigt framför mig att Kapanens intåg skulle innebära att EP först blev tilldelad en centerroll i en ren brunkarkedja, och sedan omplacerad till ytterforward.

Jag har (tjat, jag vet) dålig känsla kring var vi är på väg. Poängutdelningsmässigt finns inget att klaga på, men sett till spelsystem och identitet är vi nere på fjolårsnivå.
Segern mot Växjö imponerade genom uppoffringen och inställningen, men det krävdes en målvakt som stod på huvudet i kombination med att vi mötte seriens målsvagaste lag. Vi vann, men det var inte tack vare någon form av in-your-face-hockey. Det borde ha varit en nöjd Ante som efteråt myst med storsnusen och rörd berättat hur stolt han var över grabbarna och deras krigarinsats.

Igår lockades vi in i ett allsvenskt chanshockeyspel, och där hade vi ingenting att hämta. Otroligt osynkat över hela banan, och att vi kan släppa mittzonen så totalt mot det motståndet är en fet varningsflagga.
Jokinen tjatar om "manage the puck". Den enda gången det mantrat verkar sitta är i egen zon. Då ska man kortpassa, dutta, ta ärevarv bakom eget mål och i allmänhet vara orejäla och lättcheckade.
Väl över röda blir pucken dock strömförande och ska omedelbart förpassas ner i offensiv zon.
Oerhört frustrerande att bevittna, och helt obegripligt att det bara fortsätter match efter match.

Jag hoppas verkligen att spelarna är nertränade utav helvete, och att allt på ett magiskt sätt kommer att falla på plats och bli in-your-face igen. Tyvärr tyder dock tecknen på något annat, och hanteringen av EP är väl ett av dom tydligaste. Är det någon som känner att Jokinen har en tydlig plan som han tryggt jobbar efter?

Dutten: Frågan är ju om dessa poweforwards längre ner i hierarkin klarar av att driva sin kedjor själv? Eller behöver laget formeras som en bredare enhet, för att få ut mer av dessa spelare.Eller köper de inte in sig på sina roller? Det ser mest ut som Mange trampar vatten ute på plan.
Sen kanske det blir bättre med Kapanen och Emil som centrar för ”topp sex” och lander i tredje som får driva en brunkar line som kanske kan vara en kedja som kan hjälpa till att producera bakom de två första.

Men viktigast av allt av det fysiska drivet och kampen och intensiteten som ett LAG finns. Inte att enskilda spelare likt Walli checkar stenhårt i egen regi. Det är då vi blir för långa! Därför jag inte tycker Walli passar högt upp i laget. Han drar sönder sin egen kedja istället för att dra sönder laget vi möter. Den typen av osynk i vår forecheck tror jag är viktigt.

Olli pratar mkt om att man måste bestämma själv när man ska gå och inte, har alla spelare huvudet att själv bedöma det jämt? Kanske det broderiernas en tydligare struktur hur vi ska agerar i vår forecheck, som enhet.

Såklart påverkar formen på enskilda spelare men tänker ändå att vi måste spela som en maskin mer. Då borde de som är ur form utmärka och påverka spelet mindre negativ.

falconuggla: Tråkigt med gårdagens match. Det är uppenbarligen något som inte fungerar i maskineriet. Trots bra med poäng efter uppehållet tycker jag spelet inte sett bra ut.

En delförklaring tycker jag är att forwards längre ner i hierarkin inte har presterat. Jag tänker särskilt på Walli och Pääjärvi. De har skapat oerhört lite framåt, har dålig plus/minus statistik och Walli är den som tagit överdrivet mest utvisningar i laget. Överlag var jag skeptisk till hans återkomst till klubben. Visst är det bra med tunga powerforwards men i så fall någon som också kan leverera poäng. Jag tycker ofta han dessutom spelar på gränsen till vårdslöst.

Oliver Johansson är ytterligare ett exempel. Han är smart, teknisk och söker sig till bra lägen. I hans fall är det oförmågan att göra mål som ställer till det. Det måste han lösa om han ska vara en poängspelare.

Tom Topp: Visst att Näkyvä inte varit nå vidare bra, men man får också tänka på att han är tillbaks från en knäskada och hans 7 matcher han spelat går i in kategorin "försäsong". Jag både förväntar mig och tar för givet att han bara blir bättre och bättre.

Vad gäller Kapanen hoppas jag verkligen han kommer få in en puck snart så han kan släppa ner axlarna och trumma på ordentligt! Gillade att Olli stoppade in Wedin ilag med Kapanen och Dahlén igår. Men skulle vilja se Emil i andra ilag med Hållander, vem som är tredjegubbe återstår att se. Emil måste få spela med "smartare" spelare för att få ut sin offensiva sida och det funkar inte i en tredjelina med våra botten sex forwards, tyvärr.

Sputnik1: Äh. "Antehockey"...."Ollihockey".... spelsystem hit och spelsystem dit. Jag tror vi övervärderar betydelsen av vem som står i båset. De spelar som de spelar i vilket fall verkar det som och det är varken Olli eller Ante som gör mål eller jobbar hem