Bragd-Birger: För egen del tycker jag det börjar bli uppenbart hur pass jävla mycket Olli har underskattat SHL. Nej, det går inte att jämföra med Liiga och du kan ju inte förvänta dig att det ska gå lika "lätt" som det kanske gör i NHL att vara en nagel i ögat på motståndarn tanke på skillnaden vad gäller isytor.
Jag tycker man får såna kommentarer från honom då och då, ofta inbäddade i nån match- eller situationsanalys. "-It´s a really fast league overhere."
Det verkar bara vara Olli som är det minsta överraskad här. Risken är stor att vad vi har fått se av Olli-hockeyn fram till nu inte har nån ytterligare nivå?
Jag har några matcher den här säsongen som hittills sticker ut där känslan är att Timrå IK innvarande säsong inte är så jävla pissdåliga ändå:
* Vändningen hemma mot Örebro i premiären. Här visade spelarna en bra start på Olli-hockeyn. Vi tappar visserligen också matchen, helt oförklarligt (tappade vi ödmjukheten?), men lyckas ändå vända tillbaka och vinna, om än knappt. * Hemma mot Skellet (som man iofs då trodde var ett givet topplag..not so very much IRL va) där vi spelar med fart och aggressivitet över hela banan och inte ger dom en chans att vinna. * Modo hemma. Här var hela aggregatet påkopplat från start till mål. Modo extremt usla här, ska förstås sägas, vilket drar ner lite av den där totalhockeykänslan som fanns under match.
Gott så. Men vad vi ser nu är väl att verkligheten börjar komma tillbaka med rätt kraftiga stöveltramp allt mer och mer. Och allting som jag ser det bottnar inte i spelsystemet. Det är inte systemets fel att det ser ut att hacka mer och mer. Det är personerna som ska få systemet att gå runt - spelarna - som inte är tillräckligt bra för att utföra sina uppgifter. Varken individuellt eller som lag. En käpphäst bigtime detta som är jävligt svår att lösa.
Rip Kirby: Fast jag skulle nog vilja vinkla det lite annorlunda. Nä, det existerar förmodligen inte nåt mirakel-spelsystem ändå. Men väl ett spelsystem i mängden, en tränare med gedigna hockeykunskaper och tillräckligt kloka idéer om hur Timrå ska spela hockey. Däremot tror jag Olli som person bidrar långt mycket mer än nåt system han företräder. Slutligen så tycker jag nog att vi har kvalitét i spelartruppen som lätt placerar oss i toppen. Sammantaget tror jag mkt väl att detta är komponenter som kan ta oss rätt långt. Jag tror bara att just själva spelsystemet får för stort fokus, för stor plats, när vi läktarcoacher analyserar
Rip Kirby: Instämmer och har funderat på det med. Jokinen kommer från liiga, en serie där idel lag kör styrspel.
Hand filosofi blev mer framstående där. I SHL har han blivit en i mängden. Där nästan hela ligan är baserad på skridskoåkning och att vara intensiva, på olika sätt.
Jokinen sa ju att SHL skulle få skåda nånting de aldrig sett förut. Visst vi har väl sätt nån glimt här och där i nån hemmamatch. Men annars väntar jag ännu på att få se det där unika spelet.
Veckans… Töntigast Efter matchen mot Modo i lördags ropade Timrås klack ut sina spelare på isen igen. Väl där tog spelarna ton och klacken stämde i i en ramsa som rullat i samtliga möten med Modo så långt som jag kan ... | #Läs mer ·
· 
Jag tycker man får såna kommentarer från honom då och då, ofta inbäddade i nån match- eller situationsanalys. "-It´s a really fast league overhere."
Det verkar bara vara Olli som är det minsta överraskad här. Risken är stor att vad vi har fått se av Olli-hockeyn fram till nu inte har nån ytterligare nivå?
Jag har några matcher den här säsongen som hittills sticker ut där känslan är att Timrå IK innvarande säsong inte är så jävla pissdåliga ändå:
* Vändningen hemma mot Örebro i premiären. Här visade spelarna en bra start på Olli-hockeyn. Vi tappar visserligen också matchen, helt oförklarligt (tappade vi ödmjukheten?), men lyckas ändå vända tillbaka och vinna, om än knappt.
* Hemma mot Skellet (som man iofs då trodde var ett givet topplag..not so very much IRL va) där vi spelar med fart och aggressivitet över hela banan och inte ger dom en chans att vinna.
* Modo hemma. Här var hela aggregatet påkopplat från start till mål. Modo extremt usla här, ska förstås sägas, vilket drar ner lite av den där totalhockeykänslan som fanns under match.
Gott så. Men vad vi ser nu är väl att verkligheten börjar komma tillbaka med rätt kraftiga stöveltramp allt mer och mer. Och allting som jag ser det bottnar inte i spelsystemet. Det är inte systemets fel att det ser ut att hacka mer och mer. Det är personerna som ska få systemet att gå runt - spelarna - som inte är tillräckligt bra för att utföra sina uppgifter. Varken individuellt eller som lag. En käpphäst bigtime detta som är jävligt svår att lösa.