Jag kanske är överkänslig - eller påverkad av Yellowcards härliga även-män-kan-vara-mysiga-inlägg - men jag vet inte. Hela den här 'alla som inte fattar att vi omedelbart ska flytta in i Sundsvall är retarderade bakåtsträvare' smakar märkligt. Jag har svårt att förstå föraktet. Fuck, vi talar trots allt om känslan hos dels de människor vars lokalpatriotiska ådra till stor del fått sin näring via det livsblod som kommunens stolthet - laget som bär dess namn! - givit, och dels om den tunga känsla av kulturarv som är djupt rotade i många.
Hade det handlat om Modo, LHC eller något annat menlöst lag, fine. Men detta är Timrå IK. Man kan tycka vad man vill om den eländiga mark där vårt nuvarande ruckel står. Men, den är fanimej helig. Vi snackar om den plats där de spelare huserat vars namn vi nämner med tårfylld vördnad så fort fredagsgroggen blivit plural. Den plats där de scener utspelats som våra fäder plågar oss med vareviga jul strax efter att sista julklappspappret viskande fallit till golvet. Visa vördnad. Skända den icke!
Bakåtsträvare är ett frekvent använt ord i dessa dagar. Låt mig servera en motsatsens synonym: kulturbärare. Historien är full av exempel på kulturstrider där 'moderna framtidsvisionärer' lyckades nedkämpas av dessa bakåtsträvare, och där efterföljande generationer njuter av de omätbara skatter som därmed bevarades. Den är, i sanningens namn, förvisso lika späckad med exempel på det motsatta. Instutioner och företeelser som ansågs som okränkbara och eviga, men störtades till mänsklighetens fromma. Hursom, det är inte poängen. Poängen är att det är förmätet av båda sidor att tvärsäkert tro sig ha rätt. Endast framtidens historiker kan ge ett någorlunda säkert svar på den frågan.
Jag har inte bestämt mig för huruvida en flytt är rätt eller inte. Jag lutar svagt åt den riktningen dock. Det förakt jag beskrivit ovan drar åt andra hållet. Lockar mig att falla in i grågubbarnas skara, dess innersta kärna där hardcore-snubbarna finns. De som likt mumlande druider i en - eventuell - framtid kommer synas vaggande utanför de övergivna biljettluckorna kl 19 en torsdagskväll.
Som jag skrev inledningsvis: jag kanske är överkänslig. Men det gnager. Och jag blir småirriterad på de styrelsemedlemmar som kör utspel och startar debatten just nu. Tajmingen är så usel att den inte ens är löjeväckande. Om världens finansnissar fick lägga sin röst på det sämsta tillfället att bygga en 300 miljonersarena på blir jag inte förvånad om en majoritet lakoniskt svarar: 'ehm...nu?'. Just denna tid väljer man alltså att vädra denna fråga. Till vilken vinning? Det enda konkreta - förutom att olika timråitfalanger blir sugna på att låta sitt vatten falla över den andre - är att det kyler det nuvarande intresset av gå på hockey.
För så här är det: man får aldrig averotisera en arena. Punkt. Där finns något odefinerbart, en dragning och en aura av magi som aldrig får petas på - oavsett hur solkad i kanten den är. Försvinner den helt är allt förlorat. Det är den dragningen som får folk i oförklarliga massor att fortsätta frekventera Scandinavium. Den som Djurgården förlorade när man - i o f s vällovligt - körde sina insatser för att få bort pöbeln som förråade stämningen för de tilltänkta, kapitalstarka globenbesökarna. Den känsla som man nu, mödosamt och med synnerligen små steg, försöker få tillbaka genom att spela på Hovet.
Blir det en ny arena kommer det sannolikt icke att ske i en handvändning. Även den mest hårdribbade optimisten har vermotlich siktet inställt på ett par års sikt. Att prägla denna tidsperiod med vibbar av typen 'här är allt hopplöst', 'vi spelar i en loserarena i en loserkommun' och 'den här skitsponsringen räcker inte ens till filsingarna till de spelare vi vill värva' osv är livsfarligt. Då bäddar vi verkligen vår framtida säng med de mest avföringsdoftande av bolster.
'Ödmjukhet' är ytterligare ett frekvent använt ord på detta forum. Icke sällan av just samma personer som smädar 'bakåtsträvarna' allra hårdast. Det, mina vänner är...någonting.
Två mycket bra och väl genomtänkta inlägg kring klockan 23 i går kväll. Att läsa dom gav mig vinken att förhålla mig till en eventuell flytt på ett lite mer nyanserat sätt. Tack för det!
Vi får nog vara lite försiktigare och kanske sluta kalla alla motståndare för bakåtsträvare och bromsklossar. Åsiktsskillnader grundar sig oftast på olika sätt att se på saker och ting. Vissa har kommit längre än andra i sina tankar och kanske har mera bakomliggande information som ligger till grund för åsikter och tyckande. Jag kommer hädanefter att förhålla mig till debatten enligt följande: Argumentera och saluföra mitt tyckande och mina åsikter med RESPEKT, både inför dom jag debatterar mot och andra som läser inläggen.
Bragd-Birger: Tack! För ett välgenomtänkt och välformulerat inlägg till den ack så svåra arenafrågan! Hoppas "båda sidor" tar sig tid att läsa och reflektera på det sätt du gjort.
Bragd-Birger: "Om världens finansnissar fick lägga sin röst på det sämsta tillfället att bygga en 300 miljonersarena på blir jag inte förvånad om en majoritet lakoniskt svarar: 'ehm...nu?'."
Och det är väl tackvare dessa finansnissars spekulerande som det ser ut som det gör med ekonomin idag?
Man kan vända lite på det oxå,NÄR är det bäst att bygga något och handla in tjänster av byggföretag t.ex, i en hög eller låg konjunktur? Spontant säger jag att det blir billigare att bygga när företagen skriker efter uppdrag,och ett sådant bygge lär inte bara ta ett år att smälla upp.
Hur man än vrider och vänder på sig så har man röven bak!
Bragd-Birger: Ditt inlägg borde publiseras på fler ställen så alla får läsa dina kloka ord. Eller maila det till klubbledningen.
Jag är övertygad om att avståndet inte har den betydelse som många vill göra gällande. För att ta något exempel Globen som du nämnde. Där har vi antagligen tre saker som gjort att de inte slagit väl ut. Laget har inte spelat så bra, det finns ingen självklar kultur för folk att gå dit, och att konkuransen av andra evenemang i närområdet. Som ett annat exempel kan man ju ta IKEA. Hur många trodde på att bygga en möbelaffär mitt på en åker i Birsta där de dessutom redan fanns en möbelaffär. Att de slagit väl ut i Övik kan ju också bero på att man bygger en stor fin arena i en stad där det inte finns så många andra intressen än hockey Och att den ligger fint till vid hamnen. Och är en enorm skillnad mot dom hade tidigare.
Vart jag vill komma är vikten av att se värdet på produkten man säljer. I detta fall Timrå ik Har man en bra produkt kommer folk oavsett var arenan ligger. Den senaste stor renoveringen blev ett lyft men känns ju nu efter några år som den inte räckte till. Men jag förstår samtidigt inte självklarheten i att om man skulle göra ett ryck till så håller den också bara fem år till, sen skulle vi stå där igen. Hur kan man veta det ?
Att man offentligt går ut med att en arena flytt är nödvändig. Är ju i mina öron som att gå ut och säga att vår produkt håller inte måttet i sin nuvarnade form. Hur påverkar sådana utalanden publik och sponsorer.
Det smidigaste hade med all säkerhet varit att byggt på den nuvarande arenan i en mycket snabbare takt än vad som skett. Då har vi inte varit i de läge vi är i nu.
Bragd-Birger: Objektivt och tänkvärt samt i vanlig ordning underhållande. Roligast är nästan din reflektion över att denna debatt blossat upp just nu, i dessa kristider. För visst är det som du skriver, inte kommer det bli någon ny arena inom överskådlig framtid.
Problemet för mig är att jag håller med om i stort sett allt du skriver samtidigt som förnuftet i mig säger att Sundsvalls tätort är det naturliga valet för en ny jättearena, vilket antagligen (dessvärre kanske) är en nödvändighet ifall TIK skall ha fortsatta ambitioner att etablera sig i det absoluta toppskiktet inom Svensk hockey. Men visst f-n är den nuvarane marken helig och parkeringsproblematik och andra petitesser är inget som stör mig i den utsträckning att jag tycker det är en anledning till flytt.
Bragd-Birger: Jag hållit mig ganska ointresserad av den här debatten. Slentrian-scrollning liksom. Men nu så satte du verkligen ord på mina tankar på ett sätt som jag inte har förmått mig själv att göra.
Ditt resonemang om att aldrig averotisera en arena är briljant. Det är i banor som jag inte har tänkt i men som ändå nu känns helt självklara.
För du har helt rätt i att en arena inte är aktuell just nu. En ny arena ligger säkert minst fem år fram i tiden. Timrå har inga andra planer och något beslut är ännu inte taget.
Att diskussionen har blossat upp nu är något som jag tror Timrå IK medvetet har gjort för att få en stark diskussion kring det så att när beslutet väl kommer så har alla fått en chans att vänja sig vid tanken och protesterna blir mildare och de kommer åtminstone inte i affekt.
Sedan så håller jag absolut med dig om att "bakåtsträvarna" får för mycket skit. Det här med att vinna diskussioner i ett ämne genom att förminska andra är inte snyggt.
I somras eller om det kanske var i våras så jag pratade med min far om detta och då slogs det upp för mig att det är väl solklart att Timrå IK helst ska spela i Timrå. Sedan dess så har frågan diskvalificerats för mig. Den finns inte.
Svaret är klart. Vill man att Timrå IK ska göra allt som står i deras makt för att bli så bra som möjligt så måste de få jobba efter de marknadsekonomiska spelreglerna som finns idag och när den större tillväxten finns i Sundsvall så blir det att flytta in A-lagsmatcherna dit.
Har man däremot andra mål med Timrå IK än att de ska bli så bra som möjligt så är en flytt onödig. Men kulturbärare ska alltid respekteras. För dem är Timrå IK något mer än att bara vinna.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Hade det handlat om Modo, LHC eller något annat menlöst lag, fine. Men detta är Timrå IK. Man kan tycka vad man vill om den eländiga mark där vårt nuvarande ruckel står. Men, den är fanimej helig. Vi snackar om den plats där de spelare huserat vars namn vi nämner med tårfylld vördnad så fort fredagsgroggen blivit plural. Den plats där de scener utspelats som våra fäder plågar oss med vareviga jul strax efter att sista julklappspappret viskande fallit till golvet. Visa vördnad. Skända den icke!
Bakåtsträvare är ett frekvent använt ord i dessa dagar. Låt mig servera en motsatsens synonym: kulturbärare. Historien är full av exempel på kulturstrider där 'moderna framtidsvisionärer' lyckades nedkämpas av dessa bakåtsträvare, och där efterföljande generationer njuter av de omätbara skatter som därmed bevarades. Den är, i sanningens namn, förvisso lika späckad med exempel på det motsatta. Instutioner och företeelser som ansågs som okränkbara och eviga, men störtades till mänsklighetens fromma. Hursom, det är inte poängen. Poängen är att det är förmätet av båda sidor att tvärsäkert tro sig ha rätt. Endast framtidens historiker kan ge ett någorlunda säkert svar på den frågan.
Jag har inte bestämt mig för huruvida en flytt är rätt eller inte. Jag lutar svagt åt den riktningen dock. Det förakt jag beskrivit ovan drar åt andra hållet. Lockar mig att falla in i grågubbarnas skara, dess innersta kärna där hardcore-snubbarna finns. De som likt mumlande druider i en - eventuell - framtid kommer synas vaggande utanför de övergivna biljettluckorna kl 19 en torsdagskväll.
Som jag skrev inledningsvis: jag kanske är överkänslig. Men det gnager. Och jag blir småirriterad på de styrelsemedlemmar som kör utspel och startar debatten just nu. Tajmingen är så usel att den inte ens är löjeväckande. Om världens finansnissar fick lägga sin röst på det sämsta tillfället att bygga en 300 miljonersarena på blir jag inte förvånad om en majoritet lakoniskt svarar: 'ehm...nu?'.
Just denna tid väljer man alltså att vädra denna fråga. Till vilken vinning? Det enda konkreta - förutom att olika timråitfalanger blir sugna på att låta sitt vatten falla över den andre - är att det kyler det nuvarande intresset av gå på hockey.
För så här är det: man får aldrig averotisera en arena. Punkt. Där finns något odefinerbart, en dragning och en aura av magi som aldrig får petas på - oavsett hur solkad i kanten den är. Försvinner den helt är allt förlorat. Det är den dragningen som får folk i oförklarliga massor att fortsätta frekventera Scandinavium. Den som Djurgården förlorade när man - i o f s vällovligt - körde sina insatser för att få bort pöbeln som förråade stämningen för de tilltänkta, kapitalstarka globenbesökarna. Den känsla som man nu, mödosamt och med synnerligen små steg, försöker få tillbaka genom att spela på Hovet.
Blir det en ny arena kommer det sannolikt icke att ske i en handvändning. Även den mest hårdribbade optimisten har vermotlich siktet inställt på ett par års sikt. Att prägla denna tidsperiod med vibbar av typen 'här är allt hopplöst', 'vi spelar i en loserarena i en loserkommun' och 'den här skitsponsringen räcker inte ens till filsingarna till de spelare vi vill värva' osv är livsfarligt. Då bäddar vi verkligen vår framtida säng med de mest avföringsdoftande av bolster.
'Ödmjukhet' är ytterligare ett frekvent använt ord på detta forum. Icke sällan av just samma personer som smädar 'bakåtsträvarna' allra hårdast. Det, mina vänner är...någonting.