Kan inte låta bli att kopiera Birros underbara krönika i dagens Expressen efter att hans Roma Vek ner sig mot Inter igår kväll. Jag tycker nämligen att den passar så bra in på mina känslor ang. Timrå just nu. Jag tror att ni också känner igen er.
"Det slog mig tidigt in i matchen att det var något som inte stämde med Roma. Det dröjde till efter matchen förrän jag kom på vad det var. Ingen log. Jag såg inte ett enda trevande, darrigt leende från en enda ledare eller spelare i Roma. Inte ens innan Zlatan efter fem minuter kom visslandes mellan framtänderna och började spika igen kikhålen för Roma. Det är ynkligt att se sitt hjärtas dam skända sig själv som Roma gör. Man ger bara fan i att slutföra matchen. Det är en skam, och en skymf mot staden, mot oss supportrar, mot traditionen, mot Rosella Sensi, mot alla som dagen efter får tvingas stå där med skammen framför segerrusiga motståndare. Det är en skymf mot allt det poetiskt oerhört vackra löftet om att Rom som stad och Roma som lag alltid, alltid är värt att kämpa för. Också när motståndaren leder med 0- 4. Jag avskyr när spelare viker ner sig, ger upp. Då kan man lika gärna hämta en synnål, sprätta bort klubbmärket och trampa ner det i gräsmattan."
· 
