Timrå IK

The Fat Bastard:
Instämmer, det blir ett fruktansvärt jobbigt år detta !!!

Jaha, vänner. En riktig mardrömsmatch detta. Hade erotiska drömmar om ett intensivt Timrå som skulle gå ut stenhårt, få utdelning och därefter kämpa ner Modo i ett knallhårt hockeykrig. Precis allt gick åt helvete.

Första målet får Moe ta på sig. Kräks snart på alla idiotuppspel som vi sett den här säsongen. Särskilt i inledningen av matcherna, och särskilt när det är Modos glödheta förstafemma på isen. 0-1 där var precis den starten Timrå inte behövde.
Sen rätt ok spel i första, trots oerhörda problem att lirka upp Modos försvarsspel - som var något av det bästa jag sett i år.
Och sen, som om det inte såg tillräckligt jobbigt ut, den där jävla straffen. Möjligt att domaren hade rätt. I s f är regelboken ett skämt. Hursom, 0-2 där var ju...fantastiskt. Det finns två typer av mål som är dom psykologiskt mest knäckande att få. I den här matchen fick Timrå njuta av båda två. Lyllos.
Resten av matchen var en uppvisning i fantastiskt försvarsspel (Modo) och ett fantasilöst anfallsspel (Timrå). Och just det: PP var ju, hm...nej, jag finner inte ord.

Nej, som sagt. Detta var en riktigt jobbig förlust. Men: den här typen av matcher går det enligt mitt förmenande inte att dra några större växlar på. Modo är förmodligen ett av seriens absolut bästa - om inte det bästa - laget för tillfället. Timrå är det definitivt inte. Och hur jobbig än en förlust är i dagsläget, så är det inte den här matchen som gör att vi sladdar nere i den bruna regionen av tabellen. Den här för jag in under det visserligen obehagliga kontot (med tanke på att det var Modo vi spelade mot): förluster mot ett bättre lag.

Folk önskar sig en stabil back. Samma här, men om jag bara fick förstärka det här laget med en enda spelare skulle jag välja en riktigt vass förstecenter. Läget är riktigt allvarligt på den positionen.
Pyrret verkar inte särskilt sugen på att lira där.
Johan Andersson är helt ofarlig offensivt. Här trodde jag - och de flesta - på en mördarsäsong av honom. Tyvärr har han backat betänkligt sen i våras.
Wandell längtar efter Pyrret. Hans offensiv tvärdog när dom splittrades.
Återstår så juniorkedjan, och där finns enbart superlativer att ta till.
Sammantaget: allsvensk klass på den positionen just nu. Tyvärr.

Nu kanske ovanstående ter sig något dubbeltydigt. Å ena sidan hävdar jag - the Huge way - att man inte kan dra några växlar på den här förlusten. Å andra sidan känner jag hur varje nerv i kroppen skriker: center! center!
Jag tror fortfarande på det här laget. I grunden. Det är uppenbart att det inte - i dagsläget - är ett topplag. Den taskiga raddan av matcher har dock satt oss i en jobbig sits. På fyra matcher har vi tagit en trea, två tvåor och bommat en. Ett helt ok facit, men det räcker inte. Vi är fortfarande två, tre skitmatcher i rad från botten av tabellen. Att klättra upp från den här sitsen kräver jävligt mycket. Och så mycket är jag tveksam till om Timrå kan prestera.

Matcherna fram till uppehållet blir löjligt viktiga. Nu finns det bara poäng och segrar. Funkar inte det har Timrå inget val: man måste spetsa truppen.