Timrå IK

250kg kärlek: Jag har aldrig tillhört 'AVGÅ!!1'-falangen, men avsaknaden av ledarskap utåt börjar bli riktigt besvärande. Allt som kommer från klubben är kryptiska kommentarer. I övrigt står spekulationer och - förmodat - rent skitsnack oemotsagt. Bedrövligt.

Annars vek jag ner mig helt i går kväll. Sålde av den modomatchbiljett som skulle inneburit min första match på helig mark sen...tja. Minst ett år.
Patetiska kvitton på min personlighet, likväl: jag måste hålla avståndet. Jag vågar helt enkelt inte, med risk för min psykiska hälsa, på plats bevittna det jag är alltför rädd att se.

Nya spelare, ja. Men dom gamla då? Någon som sett vår förstafemma? Tappade Wandell sugen helt när hans timrådeportering blev cementerad? Undantaget uppåkningen mot Schellet har han inte haft ett enda Wandell-moment sedan återkomsten.
Pärssinens magi har ersatts av grinighet. Ett par procent till på det spåret så har vi vår egen Jämtin. Pyrret är helt ofarlig.
Sammantaget blir man livrädd när man ser hur tillbakapressade och yra i mössan våra leading-five kan bli mot fuckin' Rögle.

Men, Challe var nöjd med grabbarna. Hårresande. Man har nu hamnat i ett prestationsläge som innebär att enbart de berömda marginalerna kan rendera poäng.
Börjar tappa förtroendet för vår gode Charles. Förutom att BP-spelet är en ren provokation så är jag fruktansvärt less på såväl anfalls- som styrspel. Det vibbar: så här ser no-balls-hockey-ut.
Rögle såg ut som Timrå brukade göra där i tredje perioden. En jävla frenesi, och kamp mot klockan för att göra så mycket som möjligt för poängen. Det var det länge sedan man såg med rödvita ögon.

Nej. Lessen El Maco, och de få positiva människor som fortfarande återstår: detta är Brun Hockey. Så jävla fegt. Så impotent. Så...meningslöst.

Bragd-Birger: Challe har gått från att tidigare visa frustration till en skämtsam slags uppgivenhet..vi utstrålar kraftlöshet i sutet av matcher numera psykiskt är det som Brynäs ifjol o det vill till att vi har någon "frälsare" typ markström när den serien börjar för mycket sakll till om vi skall undvika den SSK tar nån poäng här o där o blir inte förvånad om de passerar ocskå..

Bragd-Birger: Ditt första stycke överensstämmer med mitt sätt att se på saker, även om det smärtar att tvingas konstatera det.
Hur skall man tolka den totala tystnad som råder från ledningshåll? Är man nöjd, eller inte? Hur är klubbens syn på läget? Har föreningen någon strategi inför fortsättningen? Vilka ambitioner har man inför nästa säsong (släpper man en spelare som MPS eller kämpar man med näbbar och klor för att få honom att stanna)? Vilket ansvar har ledande personer att årets målsättning inte är i närheten av att förverkligas, och vilka konsekvenser får ett total misslyckande (läs kvalserie, missat slutspel etc)?

Jag har full förståelse att man inte kan redogöra för allt men det finns saker som man kan redogöra, för att känna stödet utifrån. Det räcker med ett klargörande, hur klubben tänker och hur man ser på arbetet framåt.

Jag gillar Challe, det har jag gjort sedan allra första början. Däremot förvånar hans uttalande mig efter gårdagens förlust. Hur kan han vara nöjd med grabbarnas insats. Det är märkligt hur olika man kan se på saker. En tränare som är nöjd med gårdagens insats är en tränare jag känner oro över att ha i båset, så är det.

Min frustration över läget är att jag tycker allt verkar göras halvdant. En dålig insats glöms bort genom en axelryckning - ny match på måndag typ. Det finns ingen som brinner för uppgiften längre, ingen som tar en förlust på blodigaste allvar. Det fanns det i tidigare upplagor, men det finns inte i årets. Jag tror inte ens att spelarköp skulle kunna rädda det här. Utan vi får hoppas på fru Fortuna, att vi lyckas kravla oss ur detta dödsgrepp.

Förhoppningsvis kan vi till nästa säsong lära oss något av denna, göra om - göra rätt, typ.