Timrå IK

Jag tycker nog som Laken. Vi måste vänta in en fulltalig trupp innan det kan sågas till höger och vänster. Det finns alldeles för många Timråsupportrar som målar allt i svart.

Naturligtvis inser också jag allvaret när en artikel den Expressen publicerade igår där tydligen Thomas Johansson berättar att Timrå lider av likvida problem och att spelare väntar på sin ersättning. Ingen rök utan eld, oavsett media som står som författare. Här måste föreningen stå stark och utåt sett visa attityd.
Eller varför går Johansson ut och berättar om det bekymmersamma läget i världen och att det även speglar Timrå IK. Spara pengar i form av löner, så lyder Johansson budskap till omvärlden. Vad skulle man förlora på att låta det vara osagt? Igentligen?

Men budskapen som Johansson avlagt öppnar ändå för vissa konstateranden. Det ska sparas på spelartruppen. Ett på papperet lika namnkunnigt lag som senaste säsongen ska vi inte räkna med. Utan i stället får vi hoppas att Linkan har samma fingertoppskänsla som Nubben en gång visade. Vi får helt enkelt bygga ett lag utefter andra värden än bara hörsägen eller lön. Linkan måste hitta kvaliteér i det lag vi ställer på isen där spelaren passar in i laget i övrigt. En spelare som kanske inte visat allt för mycket tidigare men som i rätt miljö kan blomma ut. Det finns redan exempel på sådana värvningar i årets trupp. Sedan kommer det att fyllas på med klasspelare, såna som vi supportrar trånar efter. Om det inte skulle ske skulle jag bli riktigt besviken/frustrerad.

Den som vill göra det enkelt för sig kan lägga sig ner och dö, här och nu. Den som lever kvar i den gamla sulfitlukten från fabrikerna fortsätter att tro på det här och stöttar laget i bygget till säsongen 09/10. En sak som gör att jag älskar den här föreningen är att allt inte är så jävla enkelt, att allt inte går att köpa för pengar. I Timrå IK är allt en enda stor ångest, en ångest som skapar passionen för laget. För mig i alla fall.