Jag tycker nog som Laken. Vi måste vänta in en fulltalig trupp innan det kan sågas till höger och vänster. Det finns alldeles för många Timråsupportrar som målar allt i svart.
Naturligtvis inser också jag allvaret när en artikel den Expressen publicerade igår där tydligen Thomas Johansson berättar att Timrå lider av likvida problem och att spelare väntar på sin ersättning. Ingen rök utan eld, oavsett media som står som författare. Här måste föreningen stå stark och utåt sett visa attityd. Eller varför går Johansson ut och berättar om det bekymmersamma läget i världen och att det även speglar Timrå IK. Spara pengar i form av löner, så lyder Johansson budskap till omvärlden. Vad skulle man förlora på att låta det vara osagt? Igentligen?
Men budskapen som Johansson avlagt öppnar ändå för vissa konstateranden. Det ska sparas på spelartruppen. Ett på papperet lika namnkunnigt lag som senaste säsongen ska vi inte räkna med. Utan i stället får vi hoppas att Linkan har samma fingertoppskänsla som Nubben en gång visade. Vi får helt enkelt bygga ett lag utefter andra värden än bara hörsägen eller lön. Linkan måste hitta kvaliteér i det lag vi ställer på isen där spelaren passar in i laget i övrigt. En spelare som kanske inte visat allt för mycket tidigare men som i rätt miljö kan blomma ut. Det finns redan exempel på sådana värvningar i årets trupp. Sedan kommer det att fyllas på med klasspelare, såna som vi supportrar trånar efter. Om det inte skulle ske skulle jag bli riktigt besviken/frustrerad.
Den som vill göra det enkelt för sig kan lägga sig ner och dö, här och nu. Den som lever kvar i den gamla sulfitlukten från fabrikerna fortsätter att tro på det här och stöttar laget i bygget till säsongen 09/10. En sak som gör att jag älskar den här föreningen är att allt inte är så jävla enkelt, att allt inte går att köpa för pengar. I Timrå IK är allt en enda stor ångest, en ångest som skapar passionen för laget. För mig i alla fall.
250kg kärlek: Vackert skrivet. Just ångesten är nog det jag allra hårdast förknippar med mitt supporterskap. Därför kände jag mig aldrig riktigt bekväm med de otimråitiska upplagorna 06-08. På pappret, alltså. På isen och i sjuksängen regisserade Mäster Bergman med sedvanlig bravur.
Och just där någonstans ligger min optimism. Alltså, i historien. Vi prövade maxade superuppställningar och töjde vår ekonomi till bristningsgränsen. Det gav oss en kvart och en semi. Och sen en kvart i år igen, dock i tydligt nedtrappningsläge från de två föregående, hysteriska, åren. Rebounden efter 01/02, när laget på förhand var det mest nederlagstippade i serien, impar betydligt mer. Snacka om taskigt utgångsläge och en förening med loservibbar. Klarat kontrakt via kvalserien, lagets enda stjärna - Zäta - lämnar. Ångest, ångest. Och givetvis succé.
Jag ser inte uppdraget Bättre-lag-än-i-fjol som någon omöjlighet. Låt mig peka på anledningar till optimism:
- Jävligt skön målvaktssida. Inget ont om Backlund, men det här känns betydligt fräschare. Låt oss hoppas att dom sporrar varann till stordåd. Potentialen är grym.
- Dödkött utrensat. Vi vet alla vilka spelare vi pratar om, så låt oss inte gnida in det. Bygg om, bygg rätt.
- Chans att balansera laget. Förra årets centeruppsättning var inte värdig ett slutspelslag. Wandell, Bagarn. Sen vikarier i form av misslyckad Hedström eller trulig Pyrre. Det var i princip det vi hade. Nu har vi Gabriel Karlsson som gjuten andrecenter. En förstecenter jagas med blåslampa. Deg finnes. Ge mig ett gossigt namn på försteposten, och en halvgnetig defensivcenter som trea. Voila: vi höjer lagets kapacitet med en jävla massa procent.
- Den tydliga satsningen på ungt och lovande. Hade vi lägst medelålder redan i fjol? Vill nästan tro det. Och det ser inte ut att gå åt leksandshållet nu heller. Snarare Mif-ditot. Och jag gillar det, som fan.
Sen finns det givetvis andra källor till myschills. Och för all del sådana som framkallar kalla kårar. Men dom skiter vi i. Än kommer det komma många storfräsare ut på marknaden. Och för varje spelare som väljer en annan, större klubb fylls en plats. Hellre is i magen än att vi stressar fram en förstecentervärvning i klass med Modos målvaktsigning.
· 
Jag tycker nog som Laken. Vi måste vänta in en fulltalig trupp innan det kan sågas till höger och vänster. Det finns alldeles för många Timråsupportrar som målar allt i svart.
Naturligtvis inser också jag allvaret när en artikel den Expressen publicerade igår där tydligen Thomas Johansson berättar att Timrå lider av likvida problem och att spelare väntar på sin ersättning. Ingen rök utan eld, oavsett media som står som författare. Här måste föreningen stå stark och utåt sett visa attityd.
Eller varför går Johansson ut och berättar om det bekymmersamma läget i världen och att det även speglar Timrå IK. Spara pengar i form av löner, så lyder Johansson budskap till omvärlden. Vad skulle man förlora på att låta det vara osagt? Igentligen?
Men budskapen som Johansson avlagt öppnar ändå för vissa konstateranden. Det ska sparas på spelartruppen. Ett på papperet lika namnkunnigt lag som senaste säsongen ska vi inte räkna med. Utan i stället får vi hoppas att Linkan har samma fingertoppskänsla som Nubben en gång visade. Vi får helt enkelt bygga ett lag utefter andra värden än bara hörsägen eller lön. Linkan måste hitta kvaliteér i det lag vi ställer på isen där spelaren passar in i laget i övrigt. En spelare som kanske inte visat allt för mycket tidigare men som i rätt miljö kan blomma ut. Det finns redan exempel på sådana värvningar i årets trupp. Sedan kommer det att fyllas på med klasspelare, såna som vi supportrar trånar efter. Om det inte skulle ske skulle jag bli riktigt besviken/frustrerad.
Den som vill göra det enkelt för sig kan lägga sig ner och dö, här och nu. Den som lever kvar i den gamla sulfitlukten från fabrikerna fortsätter att tro på det här och stöttar laget i bygget till säsongen 09/10. En sak som gör att jag älskar den här föreningen är att allt inte är så jävla enkelt, att allt inte går att köpa för pengar. I Timrå IK är allt en enda stor ångest, en ångest som skapar passionen för laget. För mig i alla fall.