250kg kärlek: Vackert skrivet. Just ångesten är nog det jag allra hårdast förknippar med mitt supporterskap. Därför kände jag mig aldrig riktigt bekväm med de otimråitiska upplagorna 06-08. På pappret, alltså. På isen och i sjuksängen regisserade Mäster Bergman med sedvanlig bravur.
Och just där någonstans ligger min optimism. Alltså, i historien. Vi prövade maxade superuppställningar och töjde vår ekonomi till bristningsgränsen. Det gav oss en kvart och en semi. Och sen en kvart i år igen, dock i tydligt nedtrappningsläge från de två föregående, hysteriska, åren. Rebounden efter 01/02, när laget på förhand var det mest nederlagstippade i serien, impar betydligt mer. Snacka om taskigt utgångsläge och en förening med loservibbar. Klarat kontrakt via kvalserien, lagets enda stjärna - Zäta - lämnar. Ångest, ångest. Och givetvis succé.
Jag ser inte uppdraget Bättre-lag-än-i-fjol som någon omöjlighet. Låt mig peka på anledningar till optimism:
- Jävligt skön målvaktssida. Inget ont om Backlund, men det här känns betydligt fräschare. Låt oss hoppas att dom sporrar varann till stordåd. Potentialen är grym.
- Dödkött utrensat. Vi vet alla vilka spelare vi pratar om, så låt oss inte gnida in det. Bygg om, bygg rätt.
- Chans att balansera laget. Förra årets centeruppsättning var inte värdig ett slutspelslag. Wandell, Bagarn. Sen vikarier i form av misslyckad Hedström eller trulig Pyrre. Det var i princip det vi hade. Nu har vi Gabriel Karlsson som gjuten andrecenter. En förstecenter jagas med blåslampa. Deg finnes. Ge mig ett gossigt namn på försteposten, och en halvgnetig defensivcenter som trea. Voila: vi höjer lagets kapacitet med en jävla massa procent.
- Den tydliga satsningen på ungt och lovande. Hade vi lägst medelålder redan i fjol? Vill nästan tro det. Och det ser inte ut att gå åt leksandshållet nu heller. Snarare Mif-ditot. Och jag gillar det, som fan.
Sen finns det givetvis andra källor till myschills. Och för all del sådana som framkallar kalla kårar. Men dom skiter vi i. Än kommer det komma många storfräsare ut på marknaden. Och för varje spelare som väljer en annan, större klubb fylls en plats. Hellre is i magen än att vi stressar fram en förstecentervärvning i klass med Modos målvaktsigning.
Bragd-Birger: Har Timrå levt i bubbla tills nu,köpt för dyra spelare, har pengarna tagit slut, inga ny sponsorer, en del försvunnit, Vi måste få nya pengar..Vi har nog bränt för mycket på spelare som inte vill /kan Stanna kvar, hur kommer vår framtid att se ut, inga lång-tids kontrakt, varje år ska vi byta ut våra bästa spelare..TRIST
· 
Och just där någonstans ligger min optimism. Alltså, i historien. Vi prövade maxade superuppställningar och töjde vår ekonomi till bristningsgränsen. Det gav oss en kvart och en semi. Och sen en kvart i år igen, dock i tydligt nedtrappningsläge från de två föregående, hysteriska, åren.
Rebounden efter 01/02, när laget på förhand var det mest nederlagstippade i serien, impar betydligt mer. Snacka om taskigt utgångsläge och en förening med loservibbar. Klarat kontrakt via kvalserien, lagets enda stjärna - Zäta - lämnar. Ångest, ångest. Och givetvis succé.
Jag ser inte uppdraget Bättre-lag-än-i-fjol som någon omöjlighet. Låt mig peka på anledningar till optimism:
- Jävligt skön målvaktssida. Inget ont om Backlund, men det här känns betydligt fräschare. Låt oss hoppas att dom sporrar varann till stordåd. Potentialen är grym.
- Dödkött utrensat. Vi vet alla vilka spelare vi pratar om, så låt oss inte gnida in det. Bygg om, bygg rätt.
- Chans att balansera laget. Förra årets centeruppsättning var inte värdig ett slutspelslag. Wandell, Bagarn. Sen vikarier i form av misslyckad Hedström eller trulig Pyrre. Det var i princip det vi hade.
Nu har vi Gabriel Karlsson som gjuten andrecenter. En förstecenter jagas med blåslampa. Deg finnes. Ge mig ett gossigt namn på försteposten, och en halvgnetig defensivcenter som trea. Voila: vi höjer lagets kapacitet med en jävla massa procent.
- Den tydliga satsningen på ungt och lovande. Hade vi lägst medelålder redan i fjol? Vill nästan tro det. Och det ser inte ut att gå åt leksandshållet nu heller. Snarare Mif-ditot. Och jag gillar det, som fan.
Sen finns det givetvis andra källor till myschills. Och för all del sådana som framkallar kalla kårar. Men dom skiter vi i. Än kommer det komma många storfräsare ut på marknaden. Och för varje spelare som väljer en annan, större klubb fylls en plats. Hellre is i magen än att vi stressar fram en förstecentervärvning i klass med Modos målvaktsigning.
Chill, folks. I a f några veckor till.