Timrå IK

Långben: tre saker var nästan klart på förhand:

1, Vinnerborg skulle skämma ut sig.
2, Modo skulle vara helt värdelösa.
3, Timrå skulle hitta ett sätt att torska ändå.

Jag fick plötsligt en känsla av att det vänder nu. Det säger emot allt jag tidigare sagt, tänkt och känt, men jag tror att det vänder nu. Och, jag hatar att jag känner så. En till kräftmatch imorgon och jag tar fram smörkniven och börjar karva i mig. Precis allt och ingenting talar för att Timrå IK kommer att slå på stort. Något som får oss supportrar att på allvar ifrågasätta rimligheten med livet. Bukkake på hockeyvis. Ni som inte vet vad bukkake är å andra sidan bör ej göra sig besvär att googla fram det, men jag tycker att det ordet och begreppet beskriver det jag känner klockrent.

Man har sagt efter de senaste 7-8 matcherna att det inte går att sjunka lägre än vad man gjort i varje match, men ändå har laget underträffat sig själva. Dock säger något i mig att botten verkligen nåddes igår. Fenomenalt skrattretande. Men nu kommer den där matchen. Den där segern som man kan njuta av utan att behöva tänka att vi vann, men inte fan var det övertygande. Den kan ge hopp.

Har jag fel så är det över.