Jag fick plötsligt en känsla av att det vänder nu. Det säger emot allt jag tidigare sagt, tänkt och känt, men jag tror att det vänder nu. Och, jag hatar att jag känner så. En till kräftmatch imorgon och jag tar fram smörkniven och börjar karva i mig. Precis allt och ingenting talar för att Timrå IK kommer att slå på stort. Något som får oss supportrar att på allvar ifrågasätta rimligheten med livet. Bukkake på hockeyvis. Ni som inte vet vad bukkake är å andra sidan bör ej göra sig besvär att googla fram det, men jag tycker att det ordet och begreppet beskriver det jag känner klockrent.
Man har sagt efter de senaste 7-8 matcherna att det inte går att sjunka lägre än vad man gjort i varje match, men ändå har laget underträffat sig själva. Dock säger något i mig att botten verkligen nåddes igår. Fenomenalt skrattretande. Men nu kommer den där matchen. Den där segern som man kan njuta av utan att behöva tänka att vi vann, men inte fan var det övertygande. Den kan ge hopp.
Knylan: Jag ser två stora orsaker till att vi ligger så skrynkligt till idag: 1) Vi spelar ostrukturerat och jobbar individuellt och inte som lag, som många här på HS poängterat under hösten.
2) Vi har för närvarande sämsta självförtoendet i hela Elitserien med MoDo & Frölunda som "prospects" på den posten.
På punkt nummer 2 kan det vara så att efter förlusten, mot det för tillfället absolut spelsvagaste laget i ES, i tisdags finns det inte längre något att förlora. D v s att den mentala förlamningen kan släppa bara för att alla känner att nu är båtten nådd. Det kanske till och med var bra att vi förlorade i stället för att vinna eller spela oavgjort på övertiden. Bara för att förtydliga känslan att nu är vi riktigt på båtten och inte fortsätta i samma sinnesstämning som vi varit i senaste 2-3 veckorna.
Vad vill jag nu ha sagt med detta dravel, jo att jag tror att Knylans känsla att bättre tider stundar kan vara huvudet på spiken. Fortsätter vi däremot på den inslagna vägen resten av matcherna innan speluppehållet så måste det nog mönstra på en ny överbefälhavare (var i he#¤% man nu ska finna på en sådan i detta läge).
Knylan: Herresatans jävlar i min själ vad bra! Vad fan har hänt med dig människa? Har du blivit nyfrälst på äldre dar eller är det den norska fjordlaxen som gjort dig så förbaskat vis. Jag känner inte igen dig längre människa. Du bara staplar upp inlägg av världsklass. Jag bugar vördnadsfullt av tacksamhet och tackar allra ödmjukast för din fantastiska utveckling i väst.
Upphör aldrig att förvåna. Överträffa mina förväntningar (alltid!). För då blir jag lyrisk.
Tack älskade Olle för dina insiktsfulla och sentimentala analyser. Jag blir gråtfärdig.
· · 
· 
Man har sagt efter de senaste 7-8 matcherna att det inte går att sjunka lägre än vad man gjort i varje match, men ändå har laget underträffat sig själva. Dock säger något i mig att botten verkligen nåddes igår. Fenomenalt skrattretande. Men nu kommer den där matchen. Den där segern som man kan njuta av utan att behöva tänka att vi vann, men inte fan var det övertygande. Den kan ge hopp.
Har jag fel så är det över.