Tycho: Jag känner lättnad över den här segern. Men några större glädjeyttringar tänker jag ändå inte ägna mig åt. Söndagen går som helhet i väldigt dystra färger efter Blåvitts tillkortakommande mot Gnaget. Det känns helt enkelt förjävligt rent utsagt. Men segern för Timrå lindrar smärtan med 25% i vartfall.
Det kommer bli en blytung vandring året ut och långt fram till vårkanten för min del i allafall. Omgivningen och den statliga televisionen kommer gång på gång att köra kniven i ryggen på mig.
Hur reser man sig ur en sådan här misär? STÄNDIGT DETTA JÄVLA AIK!
Trots att jag faktiskt, på fullt allvar, hoppades på en förlust innan match satt man där i tredje och bet ner nagelbanden. Skön seger, även om jag tyvärr tror att det ger Challe respit under galgen.
En kovändande Challe, ska tilläggas. För nog fan hade han ändrat direktiven inför match. Om vi undantar boxplay (herregud Challe, hur mycket har du sabbat spelarna egentligen i den här spelformen?) var det som påpekats tidigare lite av timråhockeyns återkomst. Och man kan ju tycka att det är hur ironiskt som helst, egentligen. När laget sladdar och Challe hänger löst tvingas han retirera från sin vision av 'supereffektiv hockey' och spela så som Timrå alltid har gjort. Dvs avchallefiera laget. Då kommer resultaten, och då får han behålla jobbet.
Nej, jag vill fortfarande se en ny tränare. Enda som skulle rädda honom i mina ögon är om han gör en gigantisk pudel och förklarar vilken idiot han har varit, och att han aldrig mer ska försöka införa något av sin filosofi på det här laget igen. Då kan han få vara kvar som någon form av tränarmaskot.
Anser också att fack fick rikligt med vatten på min Meunier-kvarn. Ser ni hur skön snubben är, egentligen? Man måste veta hur han ska spelas bara. Rätt hanterad är en ett jävligt skönt inslag i den här truppen.
Nu blir det jävligt skönt med ett uppehåll. Dessutom med ordningen återställd vad gäller sistaplatsen. Det får bli hur mycket kvalserie det vill, efter Framstjärten ska vi fanimej inte ligga.
· 
· 
Det kommer bli en blytung vandring året ut och långt fram till vårkanten för min del i allafall. Omgivningen och den statliga televisionen kommer gång på gång att köra kniven i ryggen på mig.
Hur reser man sig ur en sådan här misär? STÄNDIGT DETTA JÄVLA AIK!
Huvaligen vad bittert!