Ikväll dödförklarar jag slutspelsdrömmen. Jag hade länge förhoppningar, men slutspelet känns alltför långt borta, och ska sanningen fram är det väldigt tveksamt om Timrå förtjänar en plats bland de åtta bästa.
Tyvärr känns det som om Timrå kommer allt närmare Södertälje och Rögle, och då syftar jag inte på tabelläget. Nästa säsong kommer vi att få klara oss utan Magnus Pääjärvi-Svensson, troligen också Anders Lindbäck och det finns även en risk att spelare som Sebastian Erixon, Petr Caslava och Martin Sonnenberg försvinner.
Men det är inte bara mörker, se detta som möjligheten till en omstart. Det behövs en rensning både i ledningen och i spelartruppen, som så många redan har påpekat.
Angående spelartruppen så blir det allt tydligare att man har för små resurser för att spelare ska kunna misslyckas. Egentligen vill jag inte sitta här och låta huvuden rulla, men samtidigt kan man inte förneka att det finns ett antal spelare i Timrå som inte lever upp till kraven man faktiskt kan ställa på dem.
För några år sedan hamnade jag i en diskussion härinne beträffande en spelare som jag ansåg undermålig, medan en annan hockeysnackare ville ge honom en chans. Jag tänker inte gräva ner mig i gammalt groll, bara konstatera att det tiden blir alltmer avlägsen.
Timrå har kanske råd att ge spelare en chans, men inte hur många som helst, inte nu längre. I framtiden måste ansvariga visa en formidabel fingertoppskänsla, det är det som kommer avgöra huruvida Timrå ska jämställas med SSK och Rögle, eller jaga efter lag som Luleå och Skellefteå, lag vi i teorin borde kunna konkurrera med.
Pätr: Klarar vi ES-kontrakt och tappar spelare som Erixon och Lander bör nog ledningen se sig om efter nya jobb illa kvickt. Kan ju tänka mig att Nubben rycker i åtminstone Erixon. Fast det är klart, vem fan vill spela under Challe? Förutom Hynning då...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Tyvärr känns det som om Timrå kommer allt närmare Södertälje och Rögle, och då syftar jag inte på tabelläget. Nästa säsong kommer vi att få klara oss utan Magnus Pääjärvi-Svensson, troligen också Anders Lindbäck och det finns även en risk att spelare som Sebastian Erixon, Petr Caslava och Martin Sonnenberg försvinner.
Men det är inte bara mörker, se detta som möjligheten till en omstart. Det behövs en rensning både i ledningen och i spelartruppen, som så många redan har påpekat.
Angående spelartruppen så blir det allt tydligare att man har för små resurser för att spelare ska kunna misslyckas. Egentligen vill jag inte sitta här och låta huvuden rulla, men samtidigt kan man inte förneka att det finns ett antal spelare i Timrå som inte lever upp till kraven man faktiskt kan ställa på dem.
För några år sedan hamnade jag i en diskussion härinne beträffande en spelare som jag ansåg undermålig, medan en annan hockeysnackare ville ge honom en chans. Jag tänker inte gräva ner mig i gammalt groll, bara konstatera att det tiden blir alltmer avlägsen.
Timrå har kanske råd att ge spelare en chans, men inte hur många som helst, inte nu längre. I framtiden måste ansvariga visa en formidabel fingertoppskänsla, det är det som kommer avgöra huruvida Timrå ska jämställas med SSK och Rögle, eller jaga efter lag som Luleå och Skellefteå, lag vi i teorin borde kunna konkurrera med.