Timrå IK

Man får det lag man förtjänar, sägs det.
Jag för min del anser att Timrå IK inte förtjänar det hjärta som vi supportrar skänkt laget.
Vi förtjänar bättre.

Nu står vi där med brallorna nere. Det blev ingen fest. Det blev inget hångel. Så blir det nästan alltid när man anstränger sig för mycket. Det blir sällan bra. Det blir nästan alltid fel. Det blir gråt till gryningen.

Det blir en fest nu till våren. En hockeyfest med godis för alla sinnen.
Med smek, kel, hjärta, passion, skräck, glädje, tårar och bottenlös sorg.
Nu slipper vi den skiten. Tänk vad skönt att bara kunna luta sig tillbaka i tevesoffan och dricka en bärs, knapra en jordnöt och inte ha sitt känsloliv på krokar av skräck för att förlora en kvartsfinalmatch mot Brynäs eller en semi mot SAIK.

All min sympati och all min kärlek går ut till alla oss som lägger vårt hjärta i händerna på det här dynglaget som heter Timrå IK.
Vi förtjänar bättre.

Är jag bitter? Skulle tro det.
Ha en riktigt kall o hård vinter för den har ju redan börjat!

Överhuvudtaget måste det vara ett sjysst jobb det där med att vara sportchef. Först och främst verkar det vara ett yrke som det inte krävs några särskilda kvalifikationer för. Man kan utan problem gå från noll, eller varför inte från absoluta fryspunkten i allsvenskan, rakt in i hjärtat av en landet större elitklubbar så länge man bara är en ”reko” kille och har spelat i klubben i en svunnen tid. Sedan väl på plats kan man plocka in lite vad som helst till ett etablerat Elitserielag och motivera det hela med diverse floskler som redan finns sparade i ett worddokument på kansliet när spelarna offentliggörs. Det finns ju knappt en enda spelare på elitnivå i Sverige som man inte på ett eller annat vis skulle finna motiv till att värva. Är en det en dyr spelare med meriter som sedan visar sig kass så var ju i alla fall ambitionen god. Är det en billigare spelare utan meriter som visar sig vara kass var ju inte insatsen så stor. Är däremot en spelare som har varit dålig ett tag och är allmänt på dekis så har man ju hittat en kille som med största säkerhet kommer att få en nytändning. Orka bry sig om scouting, oavsett vad så kan man ju alltid öppna det där worddokumentet och dra ett ”vi är övertygade om att bla bla kommer att passa utmärkt in i Timrås lagbygge..:” eller liknande till den nyfikna allmänheten.

När sedan allt brakar åt helvete kan man sitta betryggad om att många aldrig skulle få för sig att klaga på insatsen man har gjort som värvarbas, trots allt så man ju bara knähund åt styrelsen (?) och det är ju ändå ”spelarna som spelar”. Näe, dem som får ta merparten av skiten och dem som sparkas eller inte får nytt förtroende när allt är åt helvete är 9 av 10 gånger tränarna. Som sportchef sitter man som sagt säkert oavsett. Man kan till och med gå så långt att man kan skämma ut klubben i offentliga sammanhang som att till exempel hamna i fyllecell under tjänsteresa eller för all del fylleköra, det kommer ändå inte att vara någon fara med tjänsten. Den goda inkomsten är betryggad. Mysigt.