Överhuvudtaget måste det vara ett sjysst jobb det där med att vara sportchef. Först och främst verkar det vara ett yrke som det inte krävs några särskilda kvalifikationer för. Man kan utan problem gå från noll, eller varför inte från absoluta fryspunkten i allsvenskan, rakt in i hjärtat av en landet större elitklubbar så länge man bara är en ”reko” kille och har spelat i klubben i en svunnen tid. Sedan väl på plats kan man plocka in lite vad som helst till ett etablerat Elitserielag och motivera det hela med diverse floskler som redan finns sparade i ett worddokument på kansliet när spelarna offentliggörs. Det finns ju knappt en enda spelare på elitnivå i Sverige som man inte på ett eller annat vis skulle finna motiv till att värva. Är en det en dyr spelare med meriter som sedan visar sig kass så var ju i alla fall ambitionen god. Är det en billigare spelare utan meriter som visar sig vara kass var ju inte insatsen så stor. Är däremot en spelare som har varit dålig ett tag och är allmänt på dekis så har man ju hittat en kille som med största säkerhet kommer att få en nytändning. Orka bry sig om scouting, oavsett vad så kan man ju alltid öppna det där worddokumentet och dra ett ”vi är övertygade om att bla bla kommer att passa utmärkt in i Timrås lagbygge..:” eller liknande till den nyfikna allmänheten.
När sedan allt brakar åt helvete kan man sitta betryggad om att många aldrig skulle få för sig att klaga på insatsen man har gjort som värvarbas, trots allt så man ju bara knähund åt styrelsen (?) och det är ju ändå ”spelarna som spelar”. Näe, dem som får ta merparten av skiten och dem som sparkas eller inte får nytt förtroende när allt är åt helvete är 9 av 10 gånger tränarna. Som sportchef sitter man som sagt säkert oavsett. Man kan till och med gå så långt att man kan skämma ut klubben i offentliga sammanhang som att till exempel hamna i fyllecell under tjänsteresa eller för all del fylleköra, det kommer ändå inte att vara någon fara med tjänsten. Den goda inkomsten är betryggad. Mysigt.
RocknRolf2: Grejen med Linkan är att han valdes av klubben för att han är lätt att köra över. Han är nog bara nöjd att han har en anställning som några till på kansliet. Det finns en enda person som har något att säga till om och det är "personalchefen". Han säger man inte emot såvida man inte vill käka blodpudding och nudlar....
RocknRolf2: Akta dig för att kritisera härinne om du inte har full insyn. Har du personligen pratat med alla inblandade, har full koll på alla siffror och turer kring kontrakt osv kan du uttala dig. Har du inte det är du bara en småsint, futtig gnällspik som bör hålla dig härifrån för att inte göra hårt arbetande styrelsemedlemmar, sportchefer och dyl. ledsna. Här hejar vi bara på Timrå IK och skriver uppmuntrande ord till dess representanter....
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
När sedan allt brakar åt helvete kan man sitta betryggad om att många aldrig skulle få för sig att klaga på insatsen man har gjort som värvarbas, trots allt så man ju bara knähund åt styrelsen (?) och det är ju ändå ”spelarna som spelar”. Näe, dem som får ta merparten av skiten och dem som sparkas eller inte får nytt förtroende när allt är åt helvete är 9 av 10 gånger tränarna. Som sportchef sitter man som sagt säkert oavsett. Man kan till och med gå så långt att man kan skämma ut klubben i offentliga sammanhang som att till exempel hamna i fyllecell under tjänsteresa eller för all del fylleköra, det kommer ändå inte att vara någon fara med tjänsten. Den goda inkomsten är betryggad. Mysigt.