Bra inlägg o särskilt provocerande är det inte heller. Inte i mina ögon iallafall.
Den här säsongen är den brunaste på länge o att det då uttrycks besvikelse är helt förståeligt i mina ögon. Jag har själv skrivit 2 bloggar för nån eller några veckor sen där jag beskriver hur jag känner det för den här klubben o det är därför man mår så fruktansvärt illa när det ser ut som det gör.
Jag kan oxå hålla med om att det skriks mycket primalskrik härinne men samtidigt tycker iallfall jag, men jag tillhör ju inte det "Lobotomerade lallarna" heller utan de "griniga idioterna", att det trots allt finns en saklighet i den frustration som uttrycks från en del håll.
Var jag befinner mig i det gänget det är väl upp till betraktarna att bedöma men jag känner mig ganska nyanserad i frustrationen ibland :)
Oftast är jag väldigt cool o glad men jag hatar att se klubben bete sig på det här sättet. O det är här man kan pysventilera annars hade man blivit utsparkad i den ångermanländska skogen, sittandes under ett eget tillverkat vindskydd av tunnt björkris resten av vintern.
Hahl Bundy: Jag håller med dig. Det är svårt att hålla inne frustrationen när det gör så ont att se detta elände.
Själv har jag liknat mitt sätt att se på laget som ett äktenskap. Jag älskar laget och det är just därför jag följer laget slaviskt. Jag rycks med i allt som händer och lever mig med som om det vore på liv och död. Ibland känns allt bra för att i nästa sekund kännas mindre bra. Men, huvudsaken trots allt, är att jag älskar det här laget. Det kommer jag sannolikt alltid att göra.
Något som får mig att må riktigt dåligt är när personer på HockeySnack skriver "jävla f***lag, idioter, far åt he*** med detta skitlag" o.s.v. För mig känns dessa personer som människor som knappast älskar detta lag, som sannolikt har ett annat synsätt på hockeyn än jag själv. Jag menar, skulle man bete sig så mot den andra parten i ett äktenskap? Även om jämförelsen med ett äktenskap är rätt svår så finns ändå en del likheter.
Som åtgärd i det läge laget befinner sig i förordade jag ett tränarbyte redan i November. Jag ansåg (och anser fortfarande) att den kanske billigaste lösningen på det uppenbara problem laget har hade varit att gå skiljda vägar (bryta med Challe/Nygårds). Här ser jag saken på ett annorlunda sätt än styrelsen och viktigt här är att jag antingen fortsätter ha ett förtroende för de som ytterst bestämmer och tror på det dem gör. Eller så köper jag inte sättet man försöker lösa problemen på och är med och påverkar nästa gång jag har en chans att göra det.
Jag tycker precis som BB att det förefaller vara rätt många saker i föreningen som inte verkar fungera. Signaler kommer från överallt att saker inte är som de ska vara. Och visst, så är det säkert...med en viss grad av osanning i många av de påståenden som florerar.
I detta nu är jag fast beslutsam att fortsätta stötta laget, jag fortsätter gå på matcher, min kärlek till laget är odiskutabel. Även om jag lider något fruktansvärt så tror jag att detta halvtrasiga äktenskap går att lappa ihop.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
Bra inlägg o särskilt provocerande är det inte heller. Inte i mina ögon iallafall.
Den här säsongen är den brunaste på länge o att det då uttrycks besvikelse är helt förståeligt i mina ögon. Jag har själv skrivit 2 bloggar för nån eller några veckor sen där jag beskriver hur jag känner det för den här klubben o det är därför man mår så fruktansvärt illa när det ser ut som det gör.
Jag kan oxå hålla med om att det skriks mycket primalskrik härinne men samtidigt tycker iallfall jag, men jag tillhör ju inte det "Lobotomerade lallarna" heller utan de "griniga idioterna", att det trots allt finns en saklighet i den frustration som uttrycks från en del håll.
Var jag befinner mig i det gänget det är väl upp till betraktarna att bedöma men jag känner mig ganska nyanserad i frustrationen ibland :)
Oftast är jag väldigt cool o glad men jag hatar att se klubben bete sig på det här sättet.
O det är här man kan pysventilera annars hade man blivit utsparkad i den ångermanländska skogen, sittandes under ett eget tillverkat vindskydd av tunnt björkris resten av vintern.