Timrå IK

P J: Drömmen för de ursprungliga 'utbrytarna' - och då i synnerhet de som skulle tjäna mest på det av dessa - är naturligtvis att det blir en eskalerande paniksituation med fler Luleå-ageranden. På så vis kan man få folk att frivilligt kasta sig in i något som man eventuellt annars, om man satt stilla och enade i båten, skulle kunna vara betydligt mer kritiska till.

Jag tror inte att Elitserien håller på att begå ett långsamt självmord. Visst har KHL spetsat till situationen för europahockeyn ytterligare, men: den ligan går ju riktigt sugigt. Vad är det, 100 millars förlust i snitt/lag? (Har ingen koll, mer än att det är en siffra som figurerat på Hockeysverige.se).
Den ligan kan dö när som helst. Ryssland är Ryssland.

Dessutom: om nu en liga som urinerar tämligen obehindrat på övriga Europas finansiella muskler är sugna på att komma in på de andras marknader - vilka tror att dom gör det för att 'jämna ut' hockeyvärlden en smula?

Sen så klart, det argument som dragits ett antal gånger redan: varför nöjer sig fotbollen med att enbart köra Champions League och cuper istället för att permanenta en Europaliga? Bestående av Man Utd, Barcelona, Inter, Arsenal osv ? Istället för att harva i öppna ligor där lag som Hull och Xerez står för motståndet?

De Fyra Stora i Sverige har det svettigt. FBK backar, och gör plötsligt förlust. Publiken börjar svika.
DIF har gått i träck de senaste åren, årets finalserie undantaget. Klart dom vill pröva något nytt för att återfå sin forna glans.
LHC går sugigt som fan. Utan KHL-uthyrningar och Stenbecks-millar hade dom varit konkursmässiga nu. VF kommer ingenstans. Snart tappar dom också publik, och då är det fritt fall för the Nubben-cash-flow.
HV pressar sig så långt det ö h t går, och lyckas därmed stanna kvar i ständig elitserietopp - men gillar inte att marginalerna är så små och att dom måste dansa på the edges.

Sverige klarar att konkurrera med dom flesta europeiska ligor. Inte KHL. Ej heller om en toppklubb i alpligorna vill dega fett för att få en Nordgren eller...någon annan som spelar där, men som jag inte kommer på för tillfället.
I övrigt står sig Elitserien bra.
NHL kommer alltid dra. Och som alltid kommer bara en viss procent av dom som drar över verkligen lyckas och spela mer än någon enstaka farmarligesäsong.

Jag förstår inte vilka det är som ska ta död på Svensk Hockey. Förutom dom som allra högst vill skrika att offret förblöder. Dvs Utbrytarna. Det märkliga är ju att dessa - åtminstone 4/5 - är dom med absolut störst spelarutgifter. Man skulle ju kunna hävda att såväl dom som serien i övrigt skulle klara sig hyfsat om dom skalade av en Hlavac, Hahl eller Luoma. Men det tycker ju inte dom, förstås. Deras fans har blivit mätta, bortskämda. Och man vill garantera framgång, så långt det bara går att med pengar säkerställa något sådant.

Därför: Europa. Därför pedagogiska problem med att förklara varför det som det allra rikaste fåtalet tycker är bäst för dom också är bäst för svensk hockey. Lösning: deklarera den egna ligans förestående död. Locka mindre, puckade småklubbar att ryckas med i hopp om en bättre framtid.
Hoppas på att det, på något outgrundligt sätt, slutar med att det plötsligt gick att bryta ut 10 klubbar ur den egna ligan och lämna de övriga att överleva bäst dom kan i ett sönderslaget ligasystem.

Men nu drar man iväg, noterar jag. Hursom: jag vidhåller det jag skrev förut. Det finns inga 'sex lag KLARA för den nya europaligan!!1'. Det existerar inte ens någon europaliga. Det finns bolag, utredningar och en massa byxis klubbdirrar. Jag är väldigt tveksam till de sistnämndas förmåga att se till vare sig publikens eller 'svensk hockeys bästa'. Och jag är väldigt tveksam till att säga 'JA' till den största omdaningen någonsin av svensk hockey -eller svensk idrott ö h t - utan någon mer information än 'den som inte hoppar på får stå bredvid!!1'.

Bragd-Birger:
Jaha, att döma av den uteblivna faktakritiken så har vi lyckats få korrekt information i faktarutorna verkar det som. Väl så långt.

Vad som nu kvarstår är meningsskiljaktigheter kring huruvida någon form av Europaliga är bättre för svensk ishockey än Elitserien. Här kan vi diskutera för och emot till dödagar. Det tänker jag mig inte ge mig in på. Det är alltför många påverkande parametrar att ta hänsyn till att jag inte tror någon i detta forum är kapabel att presentera all den nödvändiga fakta som krävs och på ett tillräckligt greppbart sätt för att ta ett rationellt ställningstagande. Då borde man snarare själv vara en kandidat för utredningen. Istället kommer debatten här mer präglas av känslor än fakta, á la SSU mot MUF.

Istället backar jag tillbaka till mitt första inlägg i debatten och min oförändrade oro för utvecklingen. Då menar jag utvecklingen där vi ser hur intresset ökar kring en medverkan i HUB Europa AB medan Timrå deklarerat att de står fast vid sin "vänta och se-linje" när båten nu börjats sättas i gungning. Vad sker i kulisserna i på Timrås kansli? Hur påverkar ett deltagande i HUB idag en möjlighet att få en plats i en ev. ny liga? Är Timrå villiga att byta fot? Retoriska frågor allesammans givetvis, alternativt riktade till ordföranden Christer Ericson.

Det jag är rädd för är fortsatt passivitet och en oväntad käftsmäll tillbaka till hockeyns bakgård. Oavsett vad vi tycker om en ny liga, delar du inte denna oro?

Bragd-Birger: Oh baby, kan du inte sluta vara anonym så vi kan ses och ta en lunch eller något, jag tror vi skulle ha en del att prata om och nicka instämmande till varandra åsikter.

Men en sak till, det här med tillväxt. Hela begreppet klubbdirektör är förförande. Är du direktör måste du bygga imperium. Klubbar ökar på antalet anställda utanför isen hela tiden. Vissa drar in kronor som kocken och biljettanterna. Andra är nice-to-have som heltidsanställda målvaktstränare, heltidsanställda ungdomsansvariga, marknadsekonomer, informationsansvariga och you name it. Om man tar Färjestad som erbjuder heltidsanställningar till alla som har 200+ matcher i klubben kan man lätt få en ganska stor kostym utanför isen. Jag gillar att man gasar, att man satsar där man kan lyfta och förbättra och få avkastning. Men då måste man även kunna bromsa och effektivisera när det går tyngre. Gamla stormålskyttar, vad fan kan de om sånt? Har man tre konferensvärdinnor och efterfrågan (eller i alla fall betalningsviljan) från företagen att käka pytt, dricka stor stark, lyssna på tränarord och kolla hockey för 1000 spänn kuvertet sjunker till typ 500, då kanske man måste spara in en värdinnetjänst eller ladda spelarbussen med fulöl från Puttgarden. Hur är det med kostnadskontrollen i den gamla folkrörelsen Svensk Ishockey? Är det lättare att fantisera om Red Bull-pengar än att anpassa kostymen?