Timrå IK

lungan: Okej du kanske har rätt med det där om Hynning. Men då skulle jag kunna tänka mig nått i den här stilen.

Mikko Jokela - Antti Halonen
Timo Pärssinen - Kim Hirschovits - Ilkka Pikkarainen

Mattias Karlsson - Sebastian Erixon
Martin Sonnenberg - Daniel Corso - Björn Svensson

Tomas Skogs - Elias Granath
Fredrik Hynning - Gabriel Karlsson - Martin Röymark

Pär Styf - Fredrik Sonntag
Anton Axelsson - Anton Lander - Per Hallin

Alexander Larsson

Även fast det känns helt fel att ha Lander i fjärde så var Gabbe och Hynning riktigt bra tillsammans, det håller jag med om. Men Björn gjorde inte så mycket i den kedjan. Forecheckade otroligt bra möjligt vis och tog skitjobbet som är nogså viktigt. Men Röymark skulle kunna ta det plus att han kan tillföra lite mer fart i kedjan. Finnarna får göra sitt medans kanadikerna får Svesse vid sin sida. Björn spelade ju ihop med dom ett tag ifjol och det funkade riktigt bra. Och som andra kedja skulle dom passa utmärkt då dom slipper dra laget, för så bra är dom inte.
Men jag har som sagt jäkligt svårt att sätta Lander ifjärde. Det ska bli otroligt spännande att se hur perra löser denna uppgift..

Satt igår på Rutiga Duken med Louise, Mogge och barnen.
Sorgsen men lugn.
Tålmodig, stark men märkligt samlad som inför en viktig match ungefär...

En sommar har kommit och gått.
Hösten börjar bo i vindarna som drar ner från norr.
Solen mitt på dagen lurar av huvtröjan, men skuggan och de kyliga kvällarna lurar mig inte längre.
Löven som skräpar som torra gamla boksidor i gränderna lurar mig inte heller.
Hösten är här.
Gärna för mig.
Jag stannar tiden med Hockeyn o Timrå IK.
Eller som det stod i ett sms jag fick häromdagen: "Hockeyn får mig att orka igenom vintern."

Precis så är det.
Hockeyn är som en god samarit, som ett leende mitt i kriget, som en varm famn i sveket, som en kropp och ett par ögon att dröja i vid stängningsdags när natten, tillvaron, livet och hela skiten riskerar att tippa rätt ner i mörkret...

Hockeyn o Timrå är en ödmjuk vän, ett glödgat brev hela vintern, en favoritsång man aldrig tröttnar på, som snöänglar att bli glad av.
Ni ska alla veta att jag behöver lite glädje.
Hockeyn o Timrå är räddningen undan tristessen.
Jag vet inte varför livet släpar tungt efter mig, som en tung skugga, som en alfabet jag inte förstår, som ett skoskav. Nog med sånt nu.
Nog med sorgsna sånger om vemod.
Dags att lägga över livet i Hockeyns tjänst.

Jag börjar mer o mer glömma att jag var (är)olycklig, eftersom hockeyn tar över mer o mer.
Jag mår som en manisk idiot. :)
Sjukdomsinsikt .
Som Pikkarainen som nyligen sa till Jimmy H: ”I´m an asshole!”
Det är stort. Det är insikt. :)
Och insikt är alltid första steget till den goda förvandlingen.
Eller?