Fansen har rätt att ställa krav i alla lag. Hahl o Pyrret mfl i VF tjänar minst 300 000 kr/ mån. Det är klart som korvspad dom att har enormt mycket att leva upp till. Så är det oxå hos oss: Pikka, Hirso Corso är nog inte så billiga men inte så dyra som VF:s tex.
Frågan återstår alltså när det går dåligt, buar man ut sina egna spelare? Springer man ner från sin plats för att halv eller helpackad kasta sig mot en av det egna lagets spelare och frustande ge uttryck för sin avsky? Eller är det mer som att ha ett ben som växer inåt, som en svulst, som cancer?
Oftast riktar vi supportrar vår vrede åt fel håll. Vi slår den som står närmast. Vi riktar vår ilska inåt, imploderar. Det kan aldrig vara rätt väg att gå.
VF har viktigare frågor att ta ställning till. Håller de på att sälja ut fansens kärlek? Vad händer med en klubb när den försvinner i dammet av pengar, pengar o åter pengar? "När är vårt lag inte vårt lag längre?"
Hahl Bundy: Det går ju att argumentera för att vi som fans av mindre klubb har rätt att ställa högre krav på våra dyra spelare eftersom vi i mycket högre utsträckning är beroende av att dom lyckas prestera.
När det gäller Frölunda så finns det ju så många fler möjligheter att hitta alternativ, sparka spelare eller köpa nya spelare. Dels så sänks väl pressen lite på dessa spelare, visst dom riskerar sparken om dom spelar dåligt men dom behöver aldrig känna det där äkta "sveket" mot fansen.
Om missnöjet begränsar sig till att bua så tycker jag personligen att det är ok. Det finns någonstans en skyldighet till fansen, dom som betalar deras löner. Sen anser jag inte att det bör sträcka sig längre än så, personliga påhopp och att gå till fysisk "attack" mot spelare hör inte till sporten.
Som jag upplever det så urvattnar dom betydelsen av "nyckelspelare" i klubben. Dom har SÅ många som är SÅ välavlönade, med så lite FAKTISK press på sig, att känslan av ansvar hos spelare blir sekundärt. Nu pratar jag om spelare som upplever sitt värde på marknaden som högt, dom vet att om dom får sparken så finns det andra som kommer att efterfråga deras tjänster. Vidare så vet dom att klubben har mycket gott om pengar. Dom behöver aldrig känna det där personliga ansvaret för klubbens framgång/misslyckande.
· 
Fansen har rätt att ställa krav i alla lag.
Hahl o Pyrret mfl i VF tjänar minst 300 000 kr/ mån.
Det är klart som korvspad dom att har enormt mycket att leva upp till.
Så är det oxå hos oss: Pikka, Hirso Corso är nog inte så billiga men inte så dyra som VF:s tex.
Frågan återstår alltså när det går dåligt, buar man ut sina egna spelare? Springer man ner från sin plats för att halv eller helpackad kasta sig mot en av det egna lagets spelare och frustande ge uttryck för sin avsky? Eller är det mer som att ha ett ben som växer inåt, som en svulst, som cancer?
Oftast riktar vi supportrar vår vrede åt fel håll. Vi slår den som står närmast. Vi riktar vår ilska inåt, imploderar. Det kan aldrig vara rätt väg att gå.
VF har viktigare frågor att ta ställning till.
Håller de på att sälja ut fansens kärlek? Vad händer med en klubb när den försvinner i dammet av pengar, pengar o åter pengar?
"När är vårt lag inte vårt lag längre?"
Redigerad kommentar