Precis som Friman Sr skriver så är punkt 5 mycket intressant. Klacken är helt värdelös och patetisk. Sämst i Sverige? Det finns ingen som helst kreativitet. Inget nytänkande alls. Bara samma jävla slentrianmässiga ”Timrå IK är dom bästa” varthelst man åker eller på hemmaplan. I Gävle senast fick jag nog av bortaresor för denna säsong. Den ökänt usla och snälla Brynäsklacken överträffade oss i variation av ramsor och uppviglande av fansen. I pauserna sjöngs hatramsor riktade mot vissa tillresta Timråfans vilka svarade med tama ”Vi älskar Timrå”. Wow!
I bussen på hemvägen firades den enda poängen som ett SM-guld och detta skulle minsann firas på Dalton´s Saloon. Själv köpte jag en pizza på Navet och gick hem i vredesmod över dessa lallares för mig obegripliga inställning till sporten. Hade tänkt se en jävla massa hemmamatcher eftersom jag starkt gick igång på vår fina säsongsstart. Men vart ska man ta vägen då? Jag anser att sittplats är för dyrt och jag vägrar att längre stå i klacken och humma med i 1900-talsramsor från Grums och Lidingö (klockrent Tjalle!).
Nåväl, även ståplatssektionen lär väl bli ganska så gles vad det lider i takt med resultaten som följer på grund av en defensiv klubbledning som avvaktar in i det sista. Jaji, så det är inte där det sitter. Jag bryr mig inte huruvida vi krigar kring strecken eller glider omkring i toppen, det är oftast mer intressant nere i skiten faktiskt. Men klacken är helt jävla kass. Ett besök på Giffarnas matcher kanske kunde vara en väckarklocka? Laget är inte alltför bra många gånger och klacken är måhända inte alltför månghövdad. Men där finns fantasi, variation, egna ramsor och andra saker som borde vara en självklar del av en supporterkultur värd namnet...
Tack för ordet. Eller tack och tack, det var ju jag som bjöd på det här. Fan!
För att inte tala om den för mig fullständigt omotiverade hyllningen till Ove Molin, brynäsaren. Denna är fan inte upp till oss att hänga med i. Jag blev så förbannad att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen i den där jävla arenan...
Sedan var det några grabbar framför mig i bussen hem som kände samma frustration. De drack sprit och var så förbannat less på att vi åker omkring och ska älska allting överallt. Som någon slags jävla frikyrkoförening...
Jag gav dem mitt stöd. För det är väl inte det en seriös supporterverksamhet ska syfta till. Vi ska älska vårt eget lag så länge detta gör sitt jobb och hata resten. Annars kan man ju lika bra lägga ner...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
I bussen på hemvägen firades den enda poängen som ett SM-guld och detta skulle minsann firas på Dalton´s Saloon. Själv köpte jag en pizza på Navet och gick hem i vredesmod över dessa lallares för mig obegripliga inställning till sporten. Hade tänkt se en jävla massa hemmamatcher eftersom jag starkt gick igång på vår fina säsongsstart. Men vart ska man ta vägen då? Jag anser att sittplats är för dyrt och jag vägrar att längre stå i klacken och humma med i 1900-talsramsor från Grums och Lidingö (klockrent Tjalle!).
Nåväl, även ståplatssektionen lär väl bli ganska så gles vad det lider i takt med resultaten som följer på grund av en defensiv klubbledning som avvaktar in i det sista. Jaji, så det är inte där det sitter. Jag bryr mig inte huruvida vi krigar kring strecken eller glider omkring i toppen, det är oftast mer intressant nere i skiten faktiskt. Men klacken är helt jävla kass. Ett besök på Giffarnas matcher kanske kunde vara en väckarklocka? Laget är inte alltför bra många gånger och klacken är måhända inte alltför månghövdad. Men där finns fantasi, variation, egna ramsor och andra saker som borde vara en självklar del av en supporterkultur värd namnet...
Tack för ordet. Eller tack och tack, det var ju jag som bjöd på det här. Fan!
Redigerad kommentar