Timrå IK

Tjalle: Det är som Hempen ger dig mycket Bullseye där. Förutom allt runt laget så är punkt 5 intressant...

Som det är nu är det patetiskt...

- Var är fantasin?
- Var är nyanserna?
- Var är humorn? Vart tog humor typ t.ex "Oh, oh, ohhh tjejer ni måste höja era röster för att höras" vägen så fort, jag menar så fort, motståndarklacken yttrade sig vägen???
- Försöker det skapas några nya ramsor?
- Har man humor och kontroll på historia nog att kunna ta in en gammal kär ramsa som, ja, typ "Sassa brassa mandelmassa Timrå, Timrå"??? Det är ju för faan humor och kultur å det finns fler sådana gamla kära ramsor som skulle framkalla leenden bland åhörarna och egga laget, jag vill vara med på sådana och dessutom le...

Supporterklubbsklackträningsläger?? Jag skulle vilja dedikera min medlemsavgift till Supporterklubben för det...

Behövs det en sådan där person som står på ett avbärarstaket med ryggen åt matchen och bara leder klacken???

Pelle Nordin, som var hejaklacksledare åt ÄLSKADE SELÅNGER SK på den goda tiden, faan vad jag saknar en sådan som Pelle bland supportrarna som ÄLSKAR TIMRÅ IK och är villig att leda en klack...

FORZA TIK..........alltid, alltid........

Precis som Friman Sr skriver så är punkt 5 mycket intressant. Klacken är helt värdelös och patetisk. Sämst i Sverige? Det finns ingen som helst kreativitet. Inget nytänkande alls. Bara samma jävla slentrianmässiga ”Timrå IK är dom bästa” varthelst man åker eller på hemmaplan. I Gävle senast fick jag nog av bortaresor för denna säsong. Den ökänt usla och snälla Brynäsklacken överträffade oss i variation av ramsor och uppviglande av fansen. I pauserna sjöngs hatramsor riktade mot vissa tillresta Timråfans vilka svarade med tama ”Vi älskar Timrå”. Wow!

I bussen på hemvägen firades den enda poängen som ett SM-guld och detta skulle minsann firas på Dalton´s Saloon. Själv köpte jag en pizza på Navet och gick hem i vredesmod över dessa lallares för mig obegripliga inställning till sporten. Hade tänkt se en jävla massa hemmamatcher eftersom jag starkt gick igång på vår fina säsongsstart. Men vart ska man ta vägen då? Jag anser att sittplats är för dyrt och jag vägrar att längre stå i klacken och humma med i 1900-talsramsor från Grums och Lidingö (klockrent Tjalle!).

Nåväl, även ståplatssektionen lär väl bli ganska så gles vad det lider i takt med resultaten som följer på grund av en defensiv klubbledning som avvaktar in i det sista. Jaji, så det är inte där det sitter. Jag bryr mig inte huruvida vi krigar kring strecken eller glider omkring i toppen, det är oftast mer intressant nere i skiten faktiskt. Men klacken är helt jävla kass. Ett besök på Giffarnas matcher kanske kunde vara en väckarklocka? Laget är inte alltför bra många gånger och klacken är måhända inte alltför månghövdad. Men där finns fantasi, variation, egna ramsor och andra saker som borde vara en självklar del av en supporterkultur värd namnet...

Tack för ordet. Eller tack och tack, det var ju jag som bjöd på det här. Fan!

Redigerad kommentar