Känns som om föreningen mer toppstyrs av en bedövande enmansorkester och att kraften nu tynar bort under resans gång.
”Perra” och hans mannar började bra i år. ”Perra” känns för mig som en jävligt bra kraft i rätt omgivning. En tränare som mer lyfter och utvecklar individer än att kunna hockey till yttersta universum. Han är för mig en byggare av individen som sedan jobbar för laget.
Min fundering är alltså hur man långsiktigt ska kunna jobba på detta vis i en som det känns toppstyrt och i en toppstyrd miljö?
Det borde väl då typ börja varmt och fint för att sedan bli lika kyligt som i en ipissad byxa.
Att dugliga hockeyspelare krökar ner sig efter en sjukt jobbig och deprimerande period känns lite som en spegelbild av något krisigt jag inte kan sätta fingret på.
Möjligt att jag är helt ute och cyklar, men fundera måste man få göra.
Vi övriga kanske inte ville att det skulle noteras för mycket pga nog med problem.