Känns som om föreningen mer toppstyrs av en bedövande enmansorkester och att kraften nu tynar bort under resans gång.
”Perra” och hans mannar började bra i år. ”Perra” känns för mig som en jävligt bra kraft i rätt omgivning. En tränare som mer lyfter och utvecklar individer än att kunna hockey till yttersta universum. Han är för mig en byggare av individen som sedan jobbar för laget.
Min fundering är alltså hur man långsiktigt ska kunna jobba på detta vis i en som det känns toppstyrt och i en toppstyrd miljö?
Det borde väl då typ börja varmt och fint för att sedan bli lika kyligt som i en ipissad byxa.
Att dugliga hockeyspelare krökar ner sig efter en sjukt jobbig och deprimerande period känns lite som en spegelbild av något krisigt jag inte kan sätta fingret på.
Möjligt att jag är helt ute och cyklar, men fundera måste man få göra.
Smokey: Jag tror fortfarande på att isen är en starkt bidragande faktor till det värdelösa spel vi visar upp på hemmais. Vi ska spela ett konstruktivt spel med fart och fläkt på hemmais. Men när spelare trampar på, för att ta fart, så är det ju tvärstopp. Man orkar inte dra upp tempot.
Vi har ju också haft en del ljumskrelaterade skador i truppen under senare år och det kan mycket väl bero på den bedrövliga is som finns i E.ON, innan tjälen satt sig i backen.
Kylanläggningen i hallen är ju inte konstruerad för den typ av byggnad som står där idag. Att åtgärda problemet kostar väldigt mycket pengar. Personligen tycker jag att man skulle ha åtgärdat detta för längesedan. Inte nog med att vi inte kan spela vårt spel i vår hemmaborg, vi utsätter spelarna för en enorm påfrestning med skador som en trolig påföljd.
Jag är helt övertygad om att det blir mycket bättre spel längre fram, hemma i E.ON.
· 
Vad är det som kokar under ytan?
Känns som om föreningen mer toppstyrs av en bedövande enmansorkester och att kraften nu tynar bort under resans gång.
”Perra” och hans mannar började bra i år. ”Perra” känns för mig som en jävligt bra kraft i rätt omgivning. En tränare som mer lyfter och utvecklar individer än att kunna hockey till yttersta universum. Han är för mig en byggare av individen som sedan jobbar för laget.
Min fundering är alltså hur man långsiktigt ska kunna jobba på detta vis i en som det känns toppstyrt och i en toppstyrd miljö?
Det borde väl då typ börja varmt och fint för att sedan bli lika kyligt som i en ipissad byxa.
Att dugliga hockeyspelare krökar ner sig efter en sjukt jobbig och deprimerande period känns lite som en spegelbild av något krisigt jag inte kan sätta fingret på.
Möjligt att jag är helt ute och cyklar, men fundera måste man få göra.
Redigerad kommentar