Timrå IK

Timrå IK o vi supportrar är kontrasternas förening på alla sätt.
Vi är både ”världsmästare” och i djup kris. Samtidigt.

Det säger väldigt mycket om Timrå IK som förening.

Det är en aning märkligt hur Timrå bedöms som en aning sämre än andra år trots att det kryllar av ”världsmästare”.
Det är inte så mycket själva spelet, som allt runt omkring, som förändrats till det sämre.
Det känns som om Utvecklingen delvis börjar springa ifrån Timrå.
Man måste bygga en Ny Arena.
Man skulle ha gjort det men istället blev det en Budgetvariant i Plywood.

Att kolla på en match från Karlstad, Ö-vik el. var det nu är ifrån o se deras nya arenor är ju som att förflyttas in i ett skimrande dataspel från att ha spelat Vic 20 med två streck som blipp bloppar en vit punkt mellan sig...

Man måste bygga nytt och bättre, ”riva” den här förbaskade Albanien-gråa ”kommunal” arenan som ser ut som en relik från det gamla Östtyskland, fast i upphottad i 2000-talets Plywood.

Jag vill poängtera att jag avskyr inte Eon, absolut inte, men Timrå måste börja ta sina supportrar på allvar. Få mer folk på matcherna tex.
Det gör man inte när man tvingas betala 3,400 spänn per skalle, för att se en gammal ”upphottad gympahall med träbänkar” o dessutom sitta i bilköer i flera timmar till o från arenan som dessutom inte har några större faciliteter o ”lull lull” som i andra nyare arenor.

En del av alla de pengar som pumpas in i Timrå IK, måste gå tillbaka till gräsrötterna, supportrarna, folket som håller på sitt lag i alla väder, som alltid är beredda att stå upp för sitt lag o sin passion.
Bygg nytt o fräscht. Flytta.
Vad jag menar är att en stad (eller en region) behöver drömma, behöver ha framtidstro, behöver få känna sin betydelse.

Hockeyn är livsviktig för oss som älskar Timrå IK.
Makten inom föreningen, o dessutom föreningslivet dvs. männen med pengar måste börja se till vilka det är som bär upp intresset, som går på matcherna, som offrar sin tid, sina pengar och sitt engagemang.
En större del av alla de miljoner som Timrå IK generar måste börja gå tillbaka till dom som pumpar in dom, nämligen alla vi som går på matcherna, den vanliga, enkla supportern.
Utan oss finns inget Timrå IK överhuvudtaget.

Pengarna bör gå till nya o bättre spelare, bättre säkerhet, bekvämare transporter till och från stadion, ”billigare” biljetter, ”billigare” merchandise o mycket mer.

Det går inte om vi inte bygger en ny större arena på en centralt belägen plats
Det är verkligen på tiden. Innan det är försent.

Det är svårt att trolla i evighet utan att bli avslöjad.

Jag vet att jag kanske haltar lite i vissa påståenden men det bjuder jag på. Man måste ju få överdriva. :)

Hahl Bundy: Skall en ny hall byggas bör den byggas i Timrå det finns plats
för en ny Arena här.

Hahl Bundy: Vi timråiter är mästare på projicering. Rent sportsligt är ju denna säsong en ren spasemester av njutning. Vi spelar som arslen konstruktivt, men har tillräcklig spetskompetens för att vara jävligt effektiva och därmed vinna många - spelmässigt - oförtjänta matcher. Utfallet kan man verkligen inte klaga på. Samtidigt som vi alla febrar efter att se vad det här laget verkligen kan prestera när - eller om - allt klickar.

Timrå en ganska liten klubb. Inte nödvändigtvis för all framtid, men i modern tid är och har man varit det. Det finns alltid saker att förbättra. Eller åtminstone sånt som vi, med mer eller mindre insyn, tycker att man bör förbättra. Målet är givetvis en helt igenom välskött förening, med top-of-the-line på alla plan. Något som man bör sträva efter, men som aldrig kommer att uppnås.

Projicering, som sagt. Det är talande att gästboken liksom håller andan under perioder då laget går som tåget. Oneliners, torftiga konstateranden och smådryga kommentarer om modolider. Sen kommer en svacka, kollektiv utandning och explosion av känslor i form av affektdrivna inlägg.
Och finns det inte så mycket att säga om laget på isen, så...finns desto mer att skriva om sportchef, arena, fystränare, iskvalitet, skador, juniorverksamhet osv.

Det finns, innerst inne i varje tikare, en rädsla av att det här inte är riktigt på riktigt. Att vi är en bluff som snart kommer att genomskådas. Att varje säsong är en kamp på perrongen, där vi ideligen lyckas klämma oss genom dörrarna med millimetermarginal. Något som givetvis inte kommer att hålla i längden. Förr eller senare grinar oflytet oss i ansiktet, och då är vi tillbaka i allsvenskan där vi, av hävd och självspäkning, tror oss vara dömda att leva.

Jag tror att det är därför vi är så enormt intresserade av att göra varandra uppmärksamma på brister och fel vi ser inom föreningen. Och anledningen till att vi så perspektivlöst tittar på föreningar vi 'borde' ha bakom oss med panik i blicken, inbillandes att saker och ting nu börjar följa naturlagarna och att tingens obehagliga ordning är under återställning.

Sett ur ett mer objektivt perspektiv (sade han subjektivt) är Timrå en hyfsat etablerad klubb. Vi har en sunkig arena, och vi har lite mindre publik än vi skulle behöva. Likförbannat kan vi, dom flesta år, ställa slagkraftiga lag på isen. Det fattas ofta gubbar, vi åker på orimligt många skador...men efter fem-i-tre-raggs-värvningar går vi år efter år in i slutspelet med hyfsade förutsättningar.

Den här säsongen har, faktiskt, förutsättningar av modell feta. Trots att vi spelat som Nubbar har vi gått poängmässigt jämnt med HV. Eller snart i a f, när vi tagit aftonens skön trea. Vi smyger med, och tar för en gångs skull strategiskt viktiga poäng mot bottenlagen (SSK, Modo, VF). Likaså är bortaspelet fantastiskt (återigen poängmässigt men: det är det som räknas).

Sett till det vi sett så här långt in i serien skulle jag vilja påstå att vi as we speak har bland dom bästa förutsättningarna för en SM-final sedan återkomsten. HV, FBK och LHC känns hyfsat mänskliga. Luleå kommer att dala, och riskerar soppatorsk långt före ett slutspel. SAIK ser fantastiskt bra ut, men har kvar att bevisa att man kan hålla detta över tid.
DIF är jävligt mycket sämre än i fjol. BIF, SSK, Modo och AIK går bort.

Jag vill vara optimistisk, och jag tror att Timrå har goda chanser att växa och höja sig ett par klasser. Dom skadade spelarna måste tillbaka, och därefter får frånvarolistan anta mer rimliga former. Sen gäller det att hitta rätt i kedjekonstellationerna och laghierarkin. Corso som center mellan Murran och Pärra var ett möjligt steg i sådan riktning. Problemet Hirso måste lösas, antingen via formtoppning (om hans problem är skaderelaterat) eller friställning.
Vi har i a f material för tre riktigt bra kedjor, sett till potential. Det var det ett tag sedan vi hade.

Sen...borde jag knyta ihop detta mastodontinlägg på något sätt. Vilket jag inte kan. Jag får skylla på min sjukdom och den tillhörande 40 gradersfebern.
Jag är svamlig i vanliga fall, men feber har en oralt laxerande verkan.
Nåväl: till topps!

Ang. JVM i XP bloggen:

"Rönnberg har åtminstone en helt given kapten och härförare i truppen. Han är nog lika given i den rollen för både mig och Rönnberg.
Anton Lander är en av Timrås klart viktigaste spelare och kommer göra ett fantastiskt jobb med C:et på bröstet.
Pojken är 19 år gammal och gör sin andra säsong som assisterande kapten i Timrå nu. Rätt så läckert."