Timrå IK

BB och HB: Fina litterära alster pojkar. Visst är det fantastiskt och skrämmande att något så fjantigt och betydelselöst som en sport där människor man inte känner åker runt och slår på en gummibit kan ha en kraftig inverkan på det egna psyket?

Ilska är en energi.
Bara idioter trivs med att se kärleken släpas i smutsen.

Jag tycker det är bra med känslor.
Jag tycker man ska gå igenom livet och känna en massa saker, annars dör man redan i livet.

Jag vägrar gå blank, grå eller likgiltig in i den sista natten.
Jag vill krama det allra sista svarta ur varje natt.
Jag vill dö med utslitet hjärta.

Det är nog därför jag älskar Timrå IK.
Vi gör det här tillsammans. Vi är i det här tillsammans.

Och vem vill spela Hockey i Modo?

Wayne Gresky: Jo, visst är det så. Just den typen av match som vi fick uppleva nu senast är dock nåt jag inte blir så deppig av.

När det är hjärnsläpp på hjärnsläpp i strid ström och inget alls funkar så är det lättare att distansera sig än när man ser bra intentioner, vassa chanser etc men det ändå går åt skogen.
I det senare fallet engagerar man sig nåt sjukligt vilket kan slå redigt bakut! :)