Det är en sak att spela bra och förlora, men då man inte har ett skit att komma med. Då man inte har ett förbannat uns till tempo och skridskoåkning i nån match så har man fullt upp oavsett motstånd
Taurus: Jag skulle vilja påstå att det egentligen inte är tempot och skridskoåkningen som de största bristerna sitter i. Snarare den icke-existerande tanken och tryggheten i spelet. Mot ett visst typ av motstånd får man utrymmet, och då hinner man spela med farten uppe, Mot annat motstånd står man helt handfallna. Kolla på hur otroligt snyggt Skellet forecheckade/styrde bort oss i mittzonen i kväll. Dom visste precis vad dom skulle göra, och dom jobbade konsekvent. Varpå timråspelarna blev uppbromsade, fick vända om, blev stillastående/långsamma i mittzon, sumpade puckar...osv.
Jag tycker att det är rätt uppenbart att vi inte har ett fungerande grundspel ö h t. Nu kan vi inte skylla på skador och nya formationer längre. Herregud. Vore det där det satt, så borde en coach med koll på läget ha gått ner ett par snäpp i enkelhet. Nu känns det snarare som att Perra försöker få spelarna att lösa tredjegradsekvationer i uppspelsfasen.
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
· 
Det är en sak att spela bra och förlora, men då man inte har ett skit att komma med. Då man inte har ett förbannat uns till tempo och skridskoåkning i nån match så har man fullt upp oavsett motstånd