Timrå IK

"Frölunda har däremot fortfarande stora problem att hitta ett spel som matchar materialet. Det blir liksom aldrig desperat och många av lagets spelare inser inte hur hårt de måste jobba för att lyckas. Många äldre spelare saknar också den fart som hockeyn spelas i idag."

Saxat från Bloggrins senaste, som är mycket bra. Man skulle kunna byta ut Frölunda mot TIK.

Messade med en god hockeyvän igår och man funderar över det mesta just nu...

En sak är det här som det tjatas om i tid och otid, det om att spelarna bara spelar för pengarna och skiter i laget. Varför håller man då på? Även om jag spelar korpinnebandy eller fotboll så vill jag vinna till vilket pris som helst och varje gång. Jag kan naturligtvis bara går till mig själv, men hatar inte alla att förlora?

Även om det mesta är nattsvart inom TIK så tycker man väl nånstans att spelarna borde ha viljan att åtminstone visa vad man går för, såväl för en själv som för laget. Men svaret är väl att vi inte är så mycket bättre...

Redigerad kommentar

Ambroo: Tycker det finns en del spelare som förmodligen skulle offra tänder för lagets framgång, tex Sebbe, Röymark, Granath, Pelle och självfallet då Lander.
Dessa har väl även kanske varit de spelare som varit mest aktiv på senare del av säsongen.
Axelsson är dock ett stort avbräck just i denna fråga.

Sedan kan man konstatera att Timrå saknar spelare som Sund o Andersson, där fanns mkt karraktär som Timrå saknar idagsläget.


En hårdare matchning av Kolan o Jokela skulle nog inte endast göra att fler poäng förlorades utan även moralen i laget sänks ytterliggare.
Det håller inte att såsa in 2-3 baklängesmål varje match i viktiga lägen.

Ambroo: Självklart hatar spelarna att förlora. De som lyckas ta sig från knattehockeyn ända upp till ett välavlönat hockeykneg i Elitserien utan att ha lärt sig att hata att förlora tror jag är väldigt få.

Sen finns det så klart spelare som spelar mer för sig själva än för laget. Dels den rent destruktiva sorten, dom som tappar större delen av sitt engagemang om dom får direktiv att göra något som inte är optimalt för en själv men som är tänkt att gynna laget. Sen har vi dom som ser sig själva som oerhört betydelsefulla för laget, och som ser det som självklart att lagets bästa är att ge just den spelaren mest förtroende.

Den förstnämnda gruppen är väl den mest provokativa. Det finns exempel på sådana spelare i dagens trupp. Den sistnämnda gruppen är svårhanterlig, men kan också vara en högst bidragande faktor till framgång. Corso får väl anses höra till denna kategori.

Anledningen till att vi inte är bättre är naturligtvis till största delen beroende på spelarmaterialet. Det är inte tillräckligt bra, varken enskilt eller ihopsatt. Bara att bita ihop, här kan vi inte göra särskilt mycket nu när 31/1 är passerat.
Men, det man kan påverka är hur mycket man får ut av laget. Här har vi ett antal potentiella procent att plocka ut, förutsatt att någon vet hur det ska göras.
Kolla på SSK. Där kan man snacka om att samla sig och få individerna att prestera max för ett gemensamt mål.

Frågan för vår del är väl om något ens avlägset likande är möjligt med vår trupp. Har Rolandz den förmågan? Vilka spelare - Lander undantagen - skulle gå i bräschen?
Jag har gett upp dom flesta av dom förhoppningarna. Det skulle behövas radikala omkastningar i hierarkin, och sånt tror jag näppeligen Perra är intresserad av.

Men vi får väl se. Fortsatt brunvandring till uppehållet så kanske det blir någon förändring i båset. Då finns det i a f tid att försöka rusta om sig till kvalet. Vinner vi dom här två matcherna, så...kan det finnas hopp ändå.