När kroppens krematorium förbränt din själ till aska och snus och vin och opium till föga fröjder för, då tör du nöjsam, bror, och stum mot evigheten traska - det är en ren formalitet för mången att han dör.
Så må du ta det ganska lugnt fast dina fotsteg vackla när döden spelar trött och tungt sin gråa gammelvals. Han står i livets medelpunkt och blåser ut din fackla ... Det är en ren formalitet, - sen är det inget alls.
Sen är det inte någonting - du slumrar grönt och fagert och glömmer alla bittra sting och sår som livet gav. Ditt finger i din fingerring det blir så vitt och magert - men du förmärker ingenting där nere i din grav.
Du saknar ingen tid som går men sover som Törnrosa. Törnrosa sov i hundra år men du ska sova mer. Du saknar ingen tid som går ty strävsamt var din kosa och det var knappt du tog dej hit till detta nattkvarter.
· 
...bara det att frugan o ungarna nog inte håller med...