När kroppens krematorium förbränt din själ till aska och snus och vin och opium till föga fröjder för, då tör du nöjsam, bror, och stum mot evigheten traska - det är en ren formalitet för mången att han dör.
Så må du ta det ganska lugnt fast dina fotsteg vackla när döden spelar trött och tungt sin gråa gammelvals. Han står i livets medelpunkt och blåser ut din fackla ... Det är en ren formalitet, - sen är det inget alls.
Sen är det inte någonting - du slumrar grönt och fagert och glömmer alla bittra sting och sår som livet gav. Ditt finger i din fingerring det blir så vitt och magert - men du förmärker ingenting där nere i din grav.
Du saknar ingen tid som går men sover som Törnrosa. Törnrosa sov i hundra år men du ska sova mer. Du saknar ingen tid som går ty strävsamt var din kosa och det var knappt du tog dej hit till detta nattkvarter.
· 
förbränt din själ till aska
och snus och vin och opium
till föga fröjder för,
då tör du nöjsam, bror, och stum
mot evigheten traska
- det är en ren formalitet
för mången att han dör.
Så må du ta det ganska lugnt
fast dina fotsteg vackla
när döden spelar trött och tungt
sin gråa gammelvals.
Han står i livets medelpunkt
och blåser ut din fackla ...
Det är en ren formalitet,
- sen är det inget alls.
Sen är det inte någonting
- du slumrar grönt och fagert
och glömmer alla bittra sting
och sår som livet gav.
Ditt finger i din fingerring
det blir så vitt och magert -
men du förmärker ingenting
där nere i din grav.
Du saknar ingen tid som går
men sover som Törnrosa.
Törnrosa sov i hundra år
men du ska sova mer.
Du saknar ingen tid som går
ty strävsamt var din kosa
och det var knappt du tog dej hit
till detta nattkvarter.
R.I.P. Timrå