Timrå IK

Olle: Krav på varandra, absolut. Men samtidigt är man ett lag. Detta innebär att man som forward inte kan åka runt och sura när Jokela eller Karlsson är inne, utan att man istället gillar läget och ser till att göra allt man kan för att det som sker på isen blir bra.
Återigen: det är inte vinnarskalle om exempelvis Lander skulle hasa läder, skaka på huvudet och efteråt säga 'äh vad fan, det går liksom inte att engagera sig när dom där två dräller bort puckar hela tiden'.

Alla ser problemen. Vi har ett lag där vi av våra tre viktigaste backar har nr 1 långtidsskadad, och nr 2 och 3 totalt under isen. Jag tror nog att såväl Jokke som Kolan fått höra ett och annat. Räckte det? Är det avsaknaden av krav som gör dom dåliga och lättstressade? Förmodligen inte. Dom är helt enkelt precis så här sugiga. Ett jobbigt faktum, likväl: bara för lagkompisarna att gilla läget.

Sen har vi coachningen av nyss nämnda. Vi vill att Kolan och Jokela ska spelas mindre. Vi förstår inte att man bänkar Dalroth istället för Humle eller Dumle. Vad kan spelare med vinnarskallar göra? Förmodligen ganska lite. Kaptenerna kan, givetvis, ta upp läget med Perra. Anser man inom laget att 'dom där två måste bänkas, dom sänker hela skutan' har man givetvis framfört det. Men om Perra svarar: 'jag har inga andra att spela, och jag tror på dom. Gilla läget, fokusera på ditt eget spel' - vad göra mer?
Givetvis prata med Linkan. Förutsatt att man bedömer Perras coachning vara ett så stort problem att det sänker laget och att han saknar förtroende från majoriteten av spelarna. Om Linkan svarar: 'tough shit, men jag håller på och planerar årets Thailandsresa och orkar inte leta nya tränare' - vad gör spelare med vinnarskallar då?
Lägger sig ner och dör? Tänker att 'det är ändå ingen idé, åt helvete med skiten' ?

Summa summarum: krav är bra. Men du ska vara jävligt noga med att ställa dom högsta på dig själv. Påverka det du kan, skit i resten.

Bragd-Birger: Jag förstår precis varför Jokela/kolan spelar mer än Dahlroth, den senare är en junior som heller inte har en sån bländande statistik. Det är skillnad på att "gilla läget" och att "stå bredvid och låta skiten hända". Jag tycker att många i Timrå står för det senare medan få spelare, kanske Lander, PW och Klingberg FAKTISKT gillar läget.

I mina ögon är det många fler än bara kolan och Jokela som underpresterar, den uppenbara skillnaden är att dom två underpresterar i nästan varje match medan övriga killar maskerar sina dippar genom att turas om att underprestera. Vem ser att hirschovits åker runt och hakas när han tappar pucken, om Jokela gör självmål i samma byte? Vem klandrar Pikkarainen om han åker runt och filmar i en halv match bara han sätter den där kvitteringspucken?

Det är klart att man inte bara kan kasta skit hela tiden men vi är där vi är eftersom Perra inte hittat ett botemedel mot det patologiska mönstret som förlorat matcher åt oss hela säsongen. Om det sedan beror på att han har problem med språket, inte kan kommunicera eller om han bara är en dålig tränare, det är oviktigt. Det viktiga och avgörande i det hela är ju att man inte handlar. Jag förstår att man inte kan sparka och köpa nytt hela tiden, jag fattar att en specifik spelares potential kan göra honom mer värd att behålla än att lösa från kontrakt och köpa nytt. Samtidigt har vi ett lag som inte spelat som ett sådant på en hel säsong samtidigt som man inte ersatt den post som är billigast och enklast av dom alla. Tränaren.

Nu har vi en match kvar att spela. Jag tror inte på några mirakel, jag tror att DIF kommer att spela enkelt och kontrollerat. Likväl så hoppas jag ju naturligtvis på att vi ska klara detta. Däremot så blir det ju mer och mer smärtsamt att "bryta ihop och komma igen" ju närmare en katastrof vi kommer.