ÖstrandsNisse: Du sätter ord för ilska och besvikelse. Dessa känslor kommer ofta först vid negativa besked. Men den känsla som bör avgöra ditt vägval i slutändan är oro.
Hur stor är oron att nuvarande klubbledning genom vidtagna åtgärder (ex klart billigare trupp och mer ledare runt laget) försämrar det ekonomiska läget ytterligare genom att stanna en säsong till? Detta bör också ställas i jämförelse över vilka åtgärder en helt ny klubbledning hade kunnat göra i samma utgångsläge.
ÖstrandsNisse:
Sinnessjukt att man släpar med pensionspengar i mångmiljonklassen, hur fan gick tankarna när man signade Hirco, Pärsinen med flera?
Man skall alltså ta av kommande inkomster för att betala för redan spelade matcher. Och betala leverantörer med förskott på driftsbidrag.
MOBILT
· 
screenshot20241122-061117.png
mikenomad: Ska försöka förklara mig lite bättre än jag gjorde under gårdagen.
Mitt största problem är att ledningen, de som sitter på ledande positioner, tillåts sitta kvar. Jag har gett dessa män tillräckligt lång tid att visa vad de kan. Året som gått har visat att dessa personer är fel att driva Timrå IK som förening. Det är liksom bra nu. Jag köper inte alls det här med "ett år kvar så att saker kan ske i lugn och ro". Alarmklockorna ljöd högre än kyrkklockorna i Uppsala redan året innan.
Det finns massor av saker jag anser ha hanterats på tok för dåligt, där det måste finnas ett stoppdatum på tokerierna. Eller ska man bara svälja allt som sker/skett och se det som ett mindre misstag som inte, överhuvudtaget, bör behandlas?
Man är skyldig Pärssinen en bra bit över 3 miljoner kronor i ej utbetalda pensionspengar. Helt jävla vansinnigt om du frågar mig. Man låter Sebbe betala självrisken på Modos läkares bil då han olyckligt träffar bilen vid värmningen inför matchen mot Modo i Fjällräven. Om han vore överbetald, visst, men han spelade för fan för kaffepengar mot den insats han stod för. Man hänger ut ett gäng överförfriskade finnar inför öppen ridå där de får stå och försöka försvara sig inför medias hysteriska intresse. Alltså, listan kan göras lång, jag lovar.
Jag hade inte brytt mig om inte Timrå IK betydde något för mig. Då hade förfallet få ske och jag hade lagt mina insatser på andra objekt än Timrå IK. Men nu betyder Timrå IK jävligt mycket för mig och just därför blir jag smått tokig när jag ser hur saker får ske utan konsekvenser/åtgärder.
Jag fortsätter att dra mitt strå till stacken, precis som jag förklarade i mitt inlägg i går. Men jag vill inte se skiten. Jag orkar inte. Jag högaktar alla "äkta supportrar" som älskar föreningen alldeles oavsett vad som händer. Som i ett äktenskap hade råkat ut för otrohet men inte vill förstå, inte inse. Tyvärr funkar jag inte så.
Jag sade till mig själv efter den gångna säsongen att: sitter Timrå IKs ledande personer kvar säsongen som kommer gör jag slut. Dock säger det gamla ordspråket att "gammal kärlek rostar aldrig" och vis av erfarenhet skulle jag tro att jag blir övertalad och inblandad även i år.
Men visst, jag är riktigt sur på hur saker sköts i föreningen.