ÖstrandsNisse: Bra skrivet och jag delar dina åsikter precis.
"Och det värsta av allt: min kärlek (som jag trodde var odödlig) börjar så sakteliga att avta. Misskötseln och handlingsförlamningen gör att min gränslösa kärlek sätts på prov. Något jag aldrig trodde jag skulle säga. För fan styrelsen, förstör inte min livs stora kärlek. Ge fan i det! Hör ni det."
För tillfället känns spelet lika stabilt som eknonomin i Grekland, eller nåt. Hela situationen med ett spel som inte fungerar (framför allt inte på hemmaplan!) och spelare som är för dåliga för att fixa spel på den här nivån gör att man redan innan match varje gång gör sig inställd på att vi inte kommer att vinna. Bara det liksom, hur trovärdig känner man sig då som "supporter"? Jag börjar känna mig allt mer uppgiven faktiskt, vilket smärtar enormt mycket.
Jag har aldrig någonsin sett ett Timrå så fruktansvärt usla i försvarsspelet över hela banan. Men i egen zon tror jag det slår alla tänkbara rekord ändå. Idag såg man ett AIK som på pricken vet hur de ska störa oss. Myckst skridskoåkning och sätta press på våra backar, som fort hamnar på hälarna och paniken börjar sprida sig. När spelet ser ut så 5 mot 5 så behöver man inte vara något geni för att begipa att det är stört omöjligt för oss att inte släppa in mål med mindre folk på isen. Och jag skriver förstås bara under på att något (läs: ge en rad L E D A N D E figurer i och kring Timrå IK foten) måste hända. Helst för länge sen, men gör det nu innan det är för sent. Jag tvivlar på att Karlstatösera kliver av självmant nämligen.
Redigerad kommentar
Veckans hetaste skribenter
12.17
MOBILT
· 
Alltså jag vet inte var jag ska börja. Det här laget har så många brister så det liknar ingenting. Vi sprattlar till i någon match ibland, sedan är det sådär äckligt dåligt igen. Riktigt jävla äckligt dåligt! Det som är värst är att inte ledande personer i föreningen ser det uppenbara och agerar. Det får fan inte se ut så här, alla ser det, utom våra "förtroendevalda". De vill avvakta, titta sig i spegeln, rannsaka sig själv, lyfta sig någon liten nivå, göra små små saker sakta så det blir bra någon gång i framtiden, vända stenar o.s.v. Men snälla rara ledning; vad har vi åstadkommit med detta? Va? Inser ni inte att det här laget har kört fast, ordentligt. Börja med att göra nånting, sparka tränaren, ta in spelare som hanterar såna här situationer, gör någonting!!!
Berätta, om det nu är det som det beror på, att föreningen är black. Då vet jag i alla fall varför ingenting görs, då vet jag vad jag som supporter har att förhålla mig till. Nu skämmer föreningen ut sig med sin oproffsiga attityd. Hela Sverige skrattar åt oss. Det är så pinsamt att se det som händer, det gör så ont. Och det värsta av allt: min kärlek (som jag trodde var odödlig) börjar så sakteliga att avta. Misskötseln och handlingsförlamningen gör att min gränslösa kärlek sätts på prov. Något jag aldrig trodde jag skulle säga. För fan styrelsen, förstör inte min livs stora kärlek. Ge fan i det! Hör ni det.
Det var längesedan jag var så nedstämd och kände en sådan uppgivenhet som jag gör ikväll. Nu kan jag inte ens övertala mig själv längre. Äktenskaplig kris är vad det är, och det känns som att det blir tufft att reda ut det. Jag är bara tom, så tom.