Bragd-Birger:
Du resonerar lite som en Sverigedemokrat:
"Nu är du i Timrå-land. Förvänta dig inte att bli behandlad med samma respekt som de som huserar här sedan tidigare. Du är MoDoit och kommer följaktligen alltid att bli förföljd och trakasserad om du inte gör precis som vi säger."
Nog är det lite skrämmande om andra skribenter sympatiserar med dig på grund av lagtillhörighet snarare än vad du faktiskt häver ur dig.
Sedan är det intressant att du, i ett uppenbart försök att försöka avdramatisera saker å ting, inte kan hålla dig från att slänga in ytterligare personangrepp. Vi har nog alla insett nu att din definition av humor är att konsekvent bemöta sakliga argument med plumpa påhopp (och jag har full förståelse för att det ligger i ditt intresse att försöka dra ner oss andra till din nivå), men det är inte vidare sofistikerat.
MOBILT
· 
· 
Wayne Gresky: Men snälla nån. Jag tror inte alls på att du är så upprörd och kränkt (!!1) som du ger sken av.
Är du det är det bara ytterligare ett bevis på...hm...någonting.
Jag tycker själv att jag blandar högt och lågt (och jag förnekar inte att jag kan vara lite väl frikostig med det sistnämnda), men jag kan ibland tycka att jag har viss rätt att göra det. Kallar jag dig t ex H D är det ju för att roa (samtidigt som jag faktiskt tycker att du ger ett lite puckat intryck. Men, gissa vad: det är helt ok för dig att tycka och skriva detsamma om mig. Det är inte ens så att jag inbillar mig att jag har mer rätt än du) och provocera.
Andra som läser det kan välja att tycka 'haha, det där var kul' eller 'fan, han argumenterar ju som en femåring med ADHD'.
Nu befinner vi oss inne på ett forum för timråsupporters. Detta är du fullt medveten om, och det är därför du tycker att det är kul att gå in hit och slänga en gliring eller två. Provocerar det och gör folk förbannade blir du lite glad. Om ingen reagerar ö h t blir du säkert lite obekväm och känner att det blev en smula misslyckat.
När jag svarar dig har jag självklart grundsympatierna på min sida (en timråit som försvarar sig mot en inkräktande modolid), och du får förhålla dig till det. Börjar jag häva ur mig vad du uppfattar som 'personliga förolämpningar' kan du antingen a) bemöta, b) förlöjliga mig eller c) gäspa och skita i att ödsla tid på mig.
Du väljer dock alternativ d) spela martyr, prata om etik och grotta upp gamla ovidkommande inlägg i ett försök att...ja, vadå? Få folk på din sida? Uppfostra folk om vad dom bör tycka om mig när dom läser mina inlägg? Försöka rättfärdiga ditt eget, självvalda behov av att gå in här och retas?
Jag gissar att du inte är särskilt omtyckt på den här sidan. Jag misstänker att det finns ett antal som inte gillar mig heller. Jag vet med säkerhet att en förkrossande majoritet inne hos er avskyr mig som pesten. Tough shit. Det är en konsekvens av mina handlingar. Den dag jag ligger sömnlös över detta faktum hoppas jag att jag ändrar på mig. Tills dess...tja.