Nu när man hör klacken lite svagt i bakgrunden så slår det mig återigen på vilket fruktansvärt onödigt sätt vi klappar sönder precis varje ramsa. Ni som brukar stå i klacken på hemma- och bortaplan: försök att trappa ner på klappandet. Det driver bara upp tempot och dränker sången.
Se Djurgårdsklacken som ett bra exempel på hur lite man behöver klappa händerna egentligen. Stå med händerna i fickorna och låt rösten tala istället.
Knylan: Äh, glöm det. Jag som är dum i huvudet. Var bara att trycka på samma sändning igen.
Dåså! 2,5 timmars hockeyporr.