Olle: Absolut, det handlar om många beståndsdelar för att hitta en perfekt ramsa som den du nämner eller DIF:s ännu bättre "Kämpa - Djurgården" som dom kör precis just nu i reprissändningen. Enkla korta ramsor blir oerhört mäktiga om man dessutom kan involvera hela publiken.
Men detta klappande alltså, det är ett sattyg. Det fungerar jättebra ibland men det är just det att folk ska klappa till allt. Under sändningen nu så hör man i princip ingenting av vår klack, jag stod där själv också, men man hör ett maniskt och konstant klappande. Tänk om man kunde omsätta det i röststyrka istället.
Olle:
Jag är överhuvudtaget inte imponerad av TIK-klackens ramsor eller agerande. Det kunde vara så mycket bättre. Desto mer imponerad är man av lagets förmåga att vinna jämna matcher. Något måste ha hänt mellan transportsträckan ES och nu när det verkligen gäller, i KS.
Veckans hetaste skribenter
9.50
MOBILT
· 
Knylan: Nu är jag ingen läktarexpert och heller ingen mästare på det här med ramsor men man måste utgå ifrån att det är mer än bara själva ramsan som bygger trycket. Jag har funderat på det här ett tag, ur ren psykologisk synpunkt, och det är nog som du säker, klappande drar ner på intensiteten i sjungandet. Den där banala "Kämpa - Öka"-ramsan som modoiterna (?) brukar köra är ju exemplarisk. Den bygger på att öka trycket för varje runda istället för att, som vanliga ramsor, börja starkt och sedan dala. Samma sak med järnkaminernas "Hardy nilssons järnkaminer - johanssons järnkaminer".
Såna ramsor eskalerar och bygger tryck. Sånt imponerar. Sånt får folk att vilja ta i mer allt eftersom, inte känna "äh nu har jag gastat i 2 minuter, nu får det vara bra".