Timrå IK

Kongo: I Augusti träffades ledningen för Timrå IK och de styrande i kommunen. Det mötet handlade i första hand om att Timrå IK ville redogöra om det ekonomiska läget och deras utsikter för kommande år. I det mötet framkom det också att Timrå IK ville att kommunen, på något sätt, skulle hjälpa till i det ekonomiskt utsatta läget som Timrå IK befann/befinner sig i. Jag tror, utan att vara helt säker, att det lyftes en önskan om att kommunen skulle släppa pantbreven på arenan för att på så sätt kunna frigöra kapital åt föreningen.

I ett nytt möte i början på veckan så konkretiserade Timrå IK sin önskan, en önskan att kommunen skulle släppa pantbreven på arenan, pantbrev som egentligen hade blivit värdelös 2017, för kommunens del.

För dem som inte förstår vad jag menar så funkar det så här: Timrå kommun har idag pantbrev, alltså säkerheter, i arenan på motsvarande 35 miljoner kronor. För att hårddra det hela så har kommunen säkrat upp tillgångar i arenan motsvarande värdet på pantbreven. Dessa pantbrev kan likställas med kontanter när man knackar på hos banken.

Det är dessa pantbrev som Timrå IK vill att kommunen ska efterskänka eftersom Timrås likviditet (betalningsförmågan på kort sikt) är riktigt dålig och det som varit föremål för en massa skriverier i tidningarna om föreningens problem att betala sina leverantörer och spelares pensioner.

Det finns rätt goda utsikter att kommunen kommer att släppa pantbreven i förtid, det lät så i alla fall från dem jag har fått informationen från. Och om det kan man ju tycka...tja, lite som man vill.

Worst case scenario så släpper kommunen pantbreven och har inte en enda krona att fordra på Timrå IK. Föreningen går i konkurs där banken sitter på säkerheten och vill förstås ha tillbaka de pengar man lånat ut för de pantbrev man fått i säkerhet. Sannolikheten då är att kommunen får köpa tillbaka arenan som man hade en massa pantbrev på (som man efterskänkt) för motsvarande värde, för vem vill/kan köpa arenan annars?

Det är väl just detta som man kan ha olika åsikter om. När man läser hur kommunen förbjuder fruktstunder i skolan för att kommunen inte har ekonomi att bjuda barnen på frukt men samtidigt kliver in och efterskänker miljonbelopp för att rädda en förening som omsätter ca 100 miljoner men inte får ihop sin resultat och balansräkning ändå.

Jag vet inte vad jag ska tycka. Detta trots att mitt liv sannolikt rasar samman, samma stund som ett konkursbesked når mig.