ÖstrandsNisse:
Ärligt talat så måste det finnas viktigare saker att satsa pengarna på i Timrå Kommun än hockeylaget. Det är trots allt bara idrott och det man håller på med nu inom Timrå IK är konstgjord andning på en patient som har varit död länge.
Det kanske går att rädda föreningen men det finns inte en chans att man lyckas rädda ES-platsen på längre sikt. Ramlar vi inte ur den här säsongen så gör vi det nästa eller nästa eller nästa.
ÖstrandsNisse: Med detta sagt så förstår jag att vi inte har en massa namnkunniga spelare i laget och att vi inte tar hit första bästa NHL-spelare som finns tillgänglig. Just nu handlar det om att styrelsen måste visa och ta ansvar för det som sker i föreningen.
Lars Nolander har mitt fulla stöd, han har verkligen visat och bevisat att han står pall för de påtryckningar en person i hans position blir utsatt för. Det är sannerligen ingen lätt uppgift han tagit sig an.
Dessutom gillar jag lagets start trots en klen poängskörd. Vi har ett lag som är ungefär hälften så namnkunnigt som det näst sämst namnkunniga. Vi har något på gång även om det behövs förstärkningar på vissa positioner.
Det finns intentioner i Timrå IK 2012/13 som känns riktigt bra. Återstår att se om föreningen tar rätt beslut. Jag litar på dem som fått mandat att göra det.
Veckans hetaste skribenter
10.33
MOBILT
· 
Kongo: I Augusti träffades ledningen för Timrå IK och de styrande i kommunen. Det mötet handlade i första hand om att Timrå IK ville redogöra om det ekonomiska läget och deras utsikter för kommande år. I det mötet framkom det också att Timrå IK ville att kommunen, på något sätt, skulle hjälpa till i det ekonomiskt utsatta läget som Timrå IK befann/befinner sig i. Jag tror, utan att vara helt säker, att det lyftes en önskan om att kommunen skulle släppa pantbreven på arenan för att på så sätt kunna frigöra kapital åt föreningen.
I ett nytt möte i början på veckan så konkretiserade Timrå IK sin önskan, en önskan att kommunen skulle släppa pantbreven på arenan, pantbrev som egentligen hade blivit värdelös 2017, för kommunens del.
För dem som inte förstår vad jag menar så funkar det så här: Timrå kommun har idag pantbrev, alltså säkerheter, i arenan på motsvarande 35 miljoner kronor. För att hårddra det hela så har kommunen säkrat upp tillgångar i arenan motsvarande värdet på pantbreven. Dessa pantbrev kan likställas med kontanter när man knackar på hos banken.
Det är dessa pantbrev som Timrå IK vill att kommunen ska efterskänka eftersom Timrås likviditet (betalningsförmågan på kort sikt) är riktigt dålig och det som varit föremål för en massa skriverier i tidningarna om föreningens problem att betala sina leverantörer och spelares pensioner.
Det finns rätt goda utsikter att kommunen kommer att släppa pantbreven i förtid, det lät så i alla fall från dem jag har fått informationen från. Och om det kan man ju tycka...tja, lite som man vill.
Worst case scenario så släpper kommunen pantbreven och har inte en enda krona att fordra på Timrå IK. Föreningen går i konkurs där banken sitter på säkerheten och vill förstås ha tillbaka de pengar man lånat ut för de pantbrev man fått i säkerhet. Sannolikheten då är att kommunen får köpa tillbaka arenan som man hade en massa pantbrev på (som man efterskänkt) för motsvarande värde, för vem vill/kan köpa arenan annars?
Det är väl just detta som man kan ha olika åsikter om. När man läser hur kommunen förbjuder fruktstunder i skolan för att kommunen inte har ekonomi att bjuda barnen på frukt men samtidigt kliver in och efterskänker miljonbelopp för att rädda en förening som omsätter ca 100 miljoner men inte får ihop sin resultat och balansräkning ändå.
Jag vet inte vad jag ska tycka. Detta trots att mitt liv sannolikt rasar samman, samma stund som ett konkursbesked når mig.