Timrå IK

Mäster T: Ja det har ju varit tonen i flera flera år, att man ska vända ut och in på fickorna för att "rädda föreningen". Problemet är väl bara att vi verkar nått lite av en kollektiv smärtgräns. Folk går inte på matcherna längre och det beror helt klart på annat än att folk bara skulle vara "dåliga supportrar" numera.

Vi har levt på hoppet i några säsonger nu och inte fått så mycket glädje tillbaka. Alla investerar ju emotionellt i den här föreningen, inte bara ekonomiskt. Får man då besvikelser tillbaka så kommer det ju att gå ut över publiken. Först försvinner marginalpubliken och sakta men säkert börjar dom mer ärrade hjältarna att droppa av också.

Visst, ifjol fick vi vara med om en extremt glädjande kvalserie men herregud, resan dit var ju som en konstant skruvmejsel i hjärnan. Nu verkar det troligt att vi står inför ett liknande scenario i år igen. Vi skulle verkligen behöva den där sista slutspelsplatsen i år, även om det skulle bli respass med 0-4 i matcher mot SAIK. Ett ingemansland skulle också vara fantastiskt, kanske inte ekonomiskt men vi får iaf andrum och en möjlighet att bygga ett nytt lag mot en ny säsong i högsta ligan.

Tänk andra sorters fans som hejar på andra lag i den här ligan. Vissa sitter och kallt räknar med minst semi. Andra skulle bli förbannad om det inte blev i år man tog guldet. Ordet "kvalserie" finns inte i vissa fans vokabulär. Det är så långt ifrån en timråit man kan komma. Släng ett öga i brynäsboken när man får en uddamålstorsk mot HV71, fan hela deras värld rasar ju och spelare och ledare ska lynchas.

Nä det sista vi behöver just nu är nog det här ständiga "varför var inte du på matchen?!" eller "kom ihåg och köp sockerdricka i kiosken så att du stödjer föreningen!". Det är läge att inse att folk har individuella smärtgränser för vad som är rimligt att ta. Och vi timråiter har nog minst sagt fått en hel del dom senaste säsongerna och än är det inte över på länge.