Olle: Visst är det som du skriver och jag sällar mig till skaran som närmar sig/har nått smärtgränsen. Dock är det för en gammal "ärrad hjälte"(?) svårt att inte återkomma till sitt eget perspektiv när det gäller Timrå IK och kärleken till denna klubb. Man glömmer lätt att för flertalet härinne har Timrå IK "alltid" varit en ES-klubb.
Så är det ju inte. Jag är lärde mig älska Timrå IK när de var på fallrepet i ES förra sejouren. Därefter följde en 18 år lång Golgatavandring. För mig har det de senaste 12 åren hela tiden känts som en ynnest att mitt hjärtas lag tillhör finrummet. För herregud vad man blev pissad på under 80 och 90-talet! Vi fanns inte, var så obetydliga att vi inte ens dög att skrattas åt. På höstarna stod man där och tänkte "den här säsongen, då jävlar...kanske" för att på våren slänga ytterligare en halsduk och uppgivet lova sig själv "aldrig mer...nu skiter jag i det här!"
Du nämner Brynäs men även om de aldrig varit i närheten av den ökenvandring jag nyss beskrev och dessutom har fått uppleva det yttersta (ett antal ggr) så var det inte allt för många år sedan de genomled i stort sett exakt vad vi går igenom nu. De reste sig likt fågeln Fenix, måtte vi göra detsamma.
Nå, de senaste 2 säsongerna har slitit hårt även på en gammal härdad räv som mig. Även jag har till slut blivit lite bortskämd och invaggats i tron att Timrås ES-saga är för alltid. Det är den kanske inte, däremot hoppas jag att den efter den här säsongen inte är all.
· 
Så är det ju inte. Jag är lärde mig älska Timrå IK när de var på fallrepet i ES förra sejouren. Därefter följde en 18 år lång Golgatavandring. För mig har det de senaste 12 åren hela tiden känts som en ynnest att mitt hjärtas lag tillhör finrummet. För herregud vad man blev pissad på under 80 och 90-talet! Vi fanns inte, var så obetydliga att vi inte ens dög att skrattas åt. På höstarna stod man där och tänkte "den här säsongen, då jävlar...kanske" för att på våren slänga ytterligare en halsduk och uppgivet lova sig själv "aldrig mer...nu skiter jag i det här!"
Du nämner Brynäs men även om de aldrig varit i närheten av den ökenvandring jag nyss beskrev och dessutom har fått uppleva det yttersta (ett antal ggr) så var det inte allt för många år sedan de genomled i stort sett exakt vad vi går igenom nu. De reste sig likt fågeln Fenix, måtte vi göra detsamma.
Nå, de senaste 2 säsongerna har slitit hårt även på en gammal härdad räv som mig. Även jag har till slut blivit lite bortskämd och invaggats i tron att Timrås ES-saga är för alltid. Det är den kanske inte, däremot hoppas jag att den efter den här säsongen inte är all.
Redigerad kommentar