Ångest, ångest är Timrås arvedel, vår strupes sår, vårt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar ekonomin i nattens grova hand, nu stiger klubbor och stela handleder så kargt mot Eon:s förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla!
Vi famlar kring i Eon:s dunkla rum, vi känner klubbans vassa kant mot våra fingrar vi river våra uppåtsträckta händer till blods mot takets frusna bjälkar.
Ack, våra naglar sliter vi från fingrarna, våra händer river vi såriga, ömma mot sarg och mörknat trä, mot EON:s svarta järn och mot den kalla isen!
Ångest, ångest är Timrås arvedel, vår strupes sår, vårt hjärtas skri i världen.
Vi kan ju iaf konstatera att det Jokinen skulle komma med, in-your-face-hockeyn, är stendöd och begraven. Nu spelar vi inte mer framåtlutat än Växjö, och vi ska fan inte klaga på något annat lag vad gäller underhållningsvärde.
El Maco: Nä, tebax till poesi o lyrik nu, BUMS!!
Ska vi få nåt alster fr Mäster T inatt? Elr är glöggen urdrucken?
Ingen Aranäs-look-a-like-saver för TIK?