nectis: Tiden innan Allvenskan var det ännu värre att följa bortamatcherna. Hade man tur läste Radiosporten upp ställningen i div 1-matcherna under periodpauserna i Elitserien, men oftast bara i slutet av sändningen. Ibland inte ens då.
Det hände att man fick vänta tills dagen efter och morgontidningen.
När jag bodde i London på 90-talet var det helt omöjligt. Jag fick gå till Picadilly Circus där det fanns ett tidningsstånd som sålde två dagar gamla Dagens Nyheter.
Och det var inte alltid de hade med resultat från div 1 heller.
Då blev det till att stoppa i ett pund i telefonautomaten och ringa en kompis.
På typ 10 sekunder skulle man hinna ställa frågan hur det gick för Timrå och få svar.
Då fanns det ingen tid för artighetsfraser.
MOBILT
· 
Kvällen vi gick upp i Elitserien grät jag av lycka för första gången. Första åren i Elitserien var känslan ungefär likadan, vi var utdömda på förhand men vi lyckades hålla oss kvar. Sen som åren har gått har även mina känslor för Timrå planat ut. Liktförbannat står jag där varje ledig stund och skriker mig hes.
Jag fungerar som så att dessto tyngre det går för Timrå dessto mer stöttar jag. Skulle Timrå åka ur Elitserien skulle jag antagligen gå på ännu fler matcher än tidigare. Utan motgångar lever inte känslorna kvar.
Motgångar behövs. Skönt att man föddes till Tikare då så man slipper oroa sig över det.