Timrå IK

Jag är kluven alltså...
För något år eller två sedan så muttrade jag om att trilla ner i as o börja om. Tvinga bort allt som inte promt måste finnas.
Jag vill så klart se timrå ik på högsta nivå inom svensk hockey men vi var redan då i fritt fall... Någon hade på Hamrins blogg kommenterat att Bygden inte förtjänar ett elitserie lag och jag kan till viss del hålla med. Jag minns vad jag kände inför ssk's publiksiffror innan dom halkade ner i HA... Vi har en relativt liten arena som vi knappast ens halvfyller med verkliga personer till matcherna. Det är klart trist o pinsamt. Det är logiskt ja eftersom att laget inte räcker till riktigt o inte gjort sedan Sonnie spelade här.
Jag väljer att direkt börja leta möjligheter i det här läget.
Jag vill se HA som en möjlighet att slippa konkurera med de fetaste plånböckerna och de klubbar som dräller av dietister och annan flärd. Hockey ska handla om hockey.
Om Lars och Tommy klarar upp ekonomin och vill kämpa vidare med föreningen i nya äventyr så kommer man nog snart att börja känna inspiration. Nu om någonsin har de möjligheten att lämna avtryck i föreningen. Nu finns bara ett blankt ark att börja skissa på. Vart vill man och hur? Att det inte blir någon idiotsatsning ála Leksand på kommun och stats bekostnad står redan klart och det gillas skarp. Det är heder och heder är en jätte viktig grund i någonting nytt.
Vidare så handlar det om att forma ett nytt Timrå ik i omklädningsrummet.
Vilka egenskaper vill man lyfta fram? Vilka egenskaper vill ni övriga här på HS se i ett nytt timrå ik? Själv är jag på jakt efter ett hårdare timrå ik. Jag menar ett direkt småfult lag som är fyllt med spelare som inte kliver undan! Inga svärmorsdrömmar. Bara tuffingar som står upp för sina lagkamrater på banan. En sådan där trupp som nästan är sektliknande. Vi mot er i alla lägen. Jag vill inte se massa mesar som åker o slöhakar o lyfter klubbor isst för att ta undan sin kille i duellerna. Jag har inget emot om motståndaren avskyr att möta oss. Gällande offensiv så finns det brunkare som verkligen har bra skott och som vet vart målet finns. Det får gärna tas in transatlantiska första års seniorer och ahl brunkare dom är oftast bättre på det fysiska spelet och grisandet framför mål. Robinson o Murley i all ära men den typen av spelare finns det ganska gott om på den här sidan av pölen med. Den här hårdare framtoningen på isen tror jag skulle kunna väcka igån en publik på ett bra sätt med. Många es lag har grymt svårt för att möta lag som spelar tufft och är heta i tempramentet se bara på färjestad där många av deras viktigaste kuggar kuggar ur och mest bara åker omkring och gnäller på domaren under tuffa stunder.
Min vision består av många juniorer som lättare skulle klara av att ta steget in i senior hockey via spel i HA. Nu vet jag inte men man kan väl anta att även juniorsida kommer att få sig en törn här med minskade resurser. Tommy Lars och övriga ledningen behöver ta fram viktiga riktlinjer för hur man agerar i timrå dressen. Från j18 till alaget. Spelarna skall kunna slussas uppåt med en trygghet i att dom vet vad som gäller.

Jag vill inte se ett lag som tar så mycket skit som de gjort nu på senaste åren. Filmningar o tufft spel har knäckt oss ett antal matcher mot aik bla. Upp till kamp isst. Ge en filmande motståndare anledning att inte filma isst.

Jag ser möjligheter i as spel som sagt. För min del så duger as att lira i med. Och med de taskiga publik siffror som vi nu ligger på så skall vi kanske inte ligga i es heller. Kan man hitta en ny identitet och mycket glädje o hårt spel så kommer det att bli mer underhållande att gå på matcher. I as har jsg fått känslan att spelet böljar mer och att lagen inte har det där äckeltäta försvarspelet som tex växjö och luleå visar upp gång på gång. Viktigast blir att locka tillbaka publiket till arenan och skapa en härlig inramning till matcherna.
Ska bli spännande att följa laget vidare nu. Med nya spelare och ansvarsfull penga hantering.

Avslutningsvis så måste jag bara lägga upp en skärmdump från en webbplats som den hånfulle leksingen som plågade oss under leksands matchen länkade till via sin presentation. Lägg märke till reklamen uppe till höger o njut av ironin i att den finns hos en leksands suppe... :)
○● MOT NYA STORDÅD NU!●○

Jag försöker hitta ljus i tunneln jag befinner mig i, men det är svårt. Beckmörkret vill inte skingra sig. Här och nu, precis när det dystraste av allt dystert har inträffat men lite mer än ett dygn bort sitter jag och drar mig till minnes och jag försöker komma ihåg senast det var en liknande besvikelse rörande Timrå IK.
Eftersom jag bara var barnet sist vi åkte ur elitserien är det inte jämförbart på något vis, inte för egen del. Jag behöver dock inte fundera ihjäl mig för att komma på kvartsfinalförlusten mot MoDo 2006/07 som var fruktansvärt grym och som också avgjordes på det grymmaste av alla sätt. Så nära men ändå så långt ifrån.

Kraven på laget var höga den gången, men med all rätt. Just precis därför var ju fallet blytungt. När vi dessutom ledde serien med 3-2 och spelade för utsålt hus i match sex, men ändå inte kunde knyta tilll säcken, så var förfallet förstås totalt. Jag "räddades" den gången lite av att jag bodde utomsocknes. Men ett nittiotal mil hem slapp man den allra värsta pinan av ev. möten med nidfulla MoDoiter.

Kvalserien säsongen 2012/13: Kraven den här gången var enkla; Håll er till den gameplan ni visat upp att ni klarar av att hålla den senare delen av ES så finns vissa möjligheter att göra en kopia av fjolårets insats. 
När det väl gällde var vi dock sämre än vi varit på hela säsongen. Undantaget var den första perioden igår mot Leksand. Det var så vi skulle spela! Vi hade förmågan att sätta hög press på Leksand och få långa anfall. Spelet i egen zon? Nja, knappt godkänt. Men eftersom vi höll nollan kom vi undan med ett ok i min bok ändå. Läge för skärpning i andra var det dock som gällde.

Andra perioden... hur många andraperioder har man inte stått och svurit sig hes i den där hallen åt att det helt plötsligt ska vara så jävla svårt att bibehålla det spel man nyss lämnat bakom sig i period ett? Några hundra, lätt. Och har man då inte ett lag som klarar av att få en motgång (ett mål i baken) utan att man rasar ihop som ett korthus, ja, då känns ju matchen förstås körd mot ett Leksand med ledning 2-1 och vind i seglen. Efter det var vi aldrig nära. Vi kunde aldrig hota på allvar. De mål vi gjorde kom tilll dels tack vare typiskt "Timråslarv" från Leksand samtidigt som vi stuntdals faktiskt provade att åka lite skridskor. Raset på slutet var förstås hur pinsamt som helst. Stolthet, någon med röd-vit tröja på sig??

Åter till där jag började - att hitta ljuspunkter. Det blir förstås svårt. För även om jag är überglad för att det inte blev konken till råga på allt så dröjer det säkert innan man riktigt förstått vad som hänt. Och kanske är det precis det som behövs, d.v.s att få lite distans till allt och förhoppningsvis få se en strimma av hopp i något som klubben gör inför framtiden.