Greven:
Vill bara tydliggöra...
I slutspelet 2007 inträffade den där förjävliga förlusten i matchserien mot Modo. Vi hade 3-2 i matcher men åkte sedan dit på Horavas tuppmål samt avgörande 2-4 i tom kasse. Sedan torskade vi i sudden i sjunde avgörande i Ö-vik (Svartvadet). Det var andra gången som vi åkte dit i sudden i den matchserien när vi lika gärna kunde ha vunnit. Satans missflyt...
I slutspelet 2008 tog vi en gruvlig revansch. 4-1 i matcher och semiklart. Där blev dock HV lite för svåra. Vi tappade 2-1 till 2-4 i matcher. Trist...
I slutspelet 2009 hade vi 3-1 i matcher mot HV och i avgörandets stund på hemmaplan i den sjätte matchen tappade vi en 2-0-ledning och i sudden tappade Lehtonen skenan precis innan HV, trots en spelare i målgården, fick sitt 2-3-mål godkänt. Sedan den dagen avskyr jag HV71...
Ja, vår målis blev pååkt i alla fall, så mycket minns jag. Målet borde ha underkänts...
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Greven:
Du gav mig just perspektiv på saker å ting. Jag har många gånger gnällt över MoDos oflyt i slutspel, men allting är ju relativt:
MOBILT
· 
· 
· 
Dream Team: Jag höll på att gå under där i match 6 2007. Visst var det Horavas skridskolobbmål? Minns att jag inte pallade kolla klart på matchen, jag bara visst vi skulle förlora. Stängde in mig i sovrummet, drog täcket över huvudet, helt knäckt! Innan matchen var slut. Innan jag visste hur det gått. Jag bara visste i alla fall. Bor rätt nära E4, försökte lyssna på trafiken från min plats under täcket. Försökte tolka in att ett ökat trafikbrus var lika med att matchen var slut. Kanske gick till sudden, kanske inte.....Tänkte att om jag hör att en del bilar tutar kanske vi vann i alla fall. Ingen tutade.
Och året därpå, Lehtonens skena. Där nånstans insåg jag att det finns inga lyckliga slut för Timrå IK. Kanske temporära lyckostunder men man kan ge sig fan på att bakslaget kommer med dubbel styrka.
Ett minus två förbannelsen! Livet som Timråsupporter..
Redigerad kommentar