El Maco: Här kommer en dräpa till. Under de mörka åren, ja, alltså de riktigt mörka åren under -80-talets mitt nånstans hade jag inte riktigt bestämt väg vad gäller hockeyn. Låt vara att det den gången handlade om att inte välja bort kompisar med risk för att förlora dom. Ett helt eget val jag gjorde, under en period då Timrå IK inte var mer än vatten värt så spelades det likväl om SM-tecken. Killkompisarna i klassen hade också sina självklara val på den store scenen. Det handlade om främst om Färjestad, AIK eller Södertälje. Det här måste ha varit runt femte-sjätte klass nån gång för mitt första val i en final föll då på IF Björklöven. Dom spelade final mot AIK säs. 1981/82 och jag kände mig ju helt enkelt tvingad att då ha ett motdrag till att en klasskompis då höll på AIK, varför valet föll på Björklöven. Om det räcker där? Nä, trodde du det?
Nej, här kommer en ännu mörkare del. Säsongen efter, 1982/83, möttes då Färjestad och Djurgården i final. Ni vet, den där "Håkan Loob är homosexuell-finalen." Ja, och som riktigt anti nyss nämnd gotlänning och istället hyllande en "underdog" i form av DIF(ja, så kände jag då i vilket fall) så föll då valet den gången på stockholmarna. Och det här höll minsann i sig. Japp! Så under hela -80- och -90-talet höll jag på Djurgården i den högsta serien. Även jag har stått i Kempis och hållt på ett bortalag som då inte var Timrå. Ja, DIF mötte ju MoDo under slutspelet (i semi) säs. 1993/94, men förlorade i två raka. En värre "vända kappan efter vinden" är dock svår att göra här. För från att ha stått i Kempis och blåhållt på Djurgården så blev det ju så att Malmö stod för motståndet för Modo´s del i finalen. Och Malmö kändes ju hyfsat som "kusinen från landet". Så när Foppa drämde in den avgörande pucken i match 2 (och gav MoDo en ledning med 2-0 i matcher) stod jag på plats och klappade med.
Dream Team: Bilan vore en barmhärtighetsgärning, du är bortom all räddning. ;)
Nåja, kan sträcka mig till följande bikt; under förra Golgatavandringens inledande år höll man ju på olika lag i olika serier. Timrå var inte i närheten av ES så följdaktligen krävde grupptrycket att man valde ett favoritlag i ES också. Mitt val föll på Leksand.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Det här måste ha varit runt femte-sjätte klass nån gång för mitt första val i en final föll då på IF Björklöven. Dom spelade final mot AIK säs. 1981/82 och jag kände mig ju helt enkelt tvingad att då ha ett motdrag till att en klasskompis då höll på AIK, varför valet föll på Björklöven. Om det räcker där? Nä, trodde du det?
Nej, här kommer en ännu mörkare del. Säsongen efter, 1982/83, möttes då Färjestad och Djurgården i final. Ni vet, den där "Håkan Loob är homosexuell-finalen." Ja, och som riktigt anti nyss nämnd gotlänning och istället hyllande en "underdog" i form av DIF(ja, så kände jag då i vilket fall) så föll då valet den gången på stockholmarna. Och det här höll minsann i sig. Japp! Så under hela -80- och -90-talet höll jag på Djurgården i den högsta serien. Även jag har stått i Kempis och hållt på ett bortalag som då inte var Timrå. Ja, DIF mötte ju MoDo under slutspelet (i semi) säs. 1993/94, men förlorade i två raka. En värre "vända kappan efter vinden" är dock svår att göra här. För från att ha stått i Kempis och blåhållt på Djurgården så blev det ju så att Malmö stod för motståndet för Modo´s del i finalen. Och Malmö kändes ju hyfsat som "kusinen från landet". Så när Foppa drämde in den avgörande pucken i match 2 (och gav MoDo en ledning med 2-0 i matcher) stod jag på plats och klappade med.
Ja, så när faller bilan???