Dream Team: Den som är fri från synd kastar första stenen. Så ducka, för nu kastar jag! Jag skydde allt som hade med Sundsvall Hockey under de där åren sent 80-tal som de blev rivaler på riktigt. Och har inte sett någon anledning att ställa mig i en bobcatsklack i modern tid heller.
Eller är man körd om man som jag höll stenhårt på Sundsvall/Timrå under fusionsåren och inte bojkottade skiten? Brorsan har fortfarande en välbevarad S/T-halsduk uppnålad på anslagstavlan i det delvis bevarade pojkrummet i Kovland.
Och jag stod med Modoklacken i Globen en match i kvartsfinalspelet mot Djurgården -94 (mest för att det var enda stället det gick att få biljetter och i andra hand för att jag träffade ett par bekanta från I21 som rest ner). Höll till och med på att få stryk efter matchen. Det vore något det, att ha slutat sina dagar ihjälslagen av någon som ville spöa en Modoit.
Äh, kan väl kanske inte slänga någon sten jag heller? JEHOVA!
El Maco: Jag har också syndat. Har stått i en annan klack än Timrås och hejat på ett lag som då hade hemmaplan i Gärde. Jag och mina polare fixade den största klack som Kovland haft!? Det var då de kvalade till Allsvenskan någon gång i slutet av 90 talet. Det är bra akustik i den hallen då vi fick igång ett bra tryck med kovlifierade Timrå-ramsor. Sedan så har jag stått bredvid den äckliga Sundsvallsklacken i Gärde under några derbyn, bara för att få uppleva hur den stora Timråklacken låter från andra sidan.
El Maco: Här kommer en dräpa till. Under de mörka åren, ja, alltså de riktigt mörka åren under -80-talets mitt nånstans hade jag inte riktigt bestämt väg vad gäller hockeyn. Låt vara att det den gången handlade om att inte välja bort kompisar med risk för att förlora dom. Ett helt eget val jag gjorde, under en period då Timrå IK inte var mer än vatten värt så spelades det likväl om SM-tecken. Killkompisarna i klassen hade också sina självklara val på den store scenen. Det handlade om främst om Färjestad, AIK eller Södertälje. Det här måste ha varit runt femte-sjätte klass nån gång för mitt första val i en final föll då på IF Björklöven. Dom spelade final mot AIK säs. 1981/82 och jag kände mig ju helt enkelt tvingad att då ha ett motdrag till att en klasskompis då höll på AIK, varför valet föll på Björklöven. Om det räcker där? Nä, trodde du det?
Nej, här kommer en ännu mörkare del. Säsongen efter, 1982/83, möttes då Färjestad och Djurgården i final. Ni vet, den där "Håkan Loob är homosexuell-finalen." Ja, och som riktigt anti nyss nämnd gotlänning och istället hyllande en "underdog" i form av DIF(ja, så kände jag då i vilket fall) så föll då valet den gången på stockholmarna. Och det här höll minsann i sig. Japp! Så under hela -80- och -90-talet höll jag på Djurgården i den högsta serien. Även jag har stått i Kempis och hållt på ett bortalag som då inte var Timrå. Ja, DIF mötte ju MoDo under slutspelet (i semi) säs. 1993/94, men förlorade i två raka. En värre "vända kappan efter vinden" är dock svår att göra här. För från att ha stått i Kempis och blåhållt på Djurgården så blev det ju så att Malmö stod för motståndet för Modo´s del i finalen. Och Malmö kändes ju hyfsat som "kusinen från landet". Så när Foppa drämde in den avgörande pucken i match 2 (och gav MoDo en ledning med 2-0 i matcher) stod jag på plats och klappade med.
El Maco: Kan rakryggat säga att jag aldrig någonsin stått i en Sundsvall Hockey-klack, däremot går inte heller jag fri från den mörka tiden, den rutiga muteringen under sammanslagningen. Då stod man där, hade liksom inget annat val. Och visst fan, man trodde på det man gjorde också. Då. Åkte på bortamatcher till Umeå och så...minns en beryktad borta mot bajen t.ex. Torsk med 2-4 el nåt men det bestående minnet är en stupfull Bulla som vacklar nedför en trappa, iklädd en gammal TIK-matchtröja och vrålar "TIMRÅ IK!!"
Då visste man. Då förstod man vilken den rätta vägen var.
· · 
Dream Team: Den som är fri från synd kastar första stenen. Så ducka, för nu kastar jag! Jag skydde allt som hade med Sundsvall Hockey under de där åren sent 80-tal som de blev rivaler på riktigt. Och har inte sett någon anledning att ställa mig i en bobcatsklack i modern tid heller.
Eller är man körd om man som jag höll stenhårt på Sundsvall/Timrå under fusionsåren och inte bojkottade skiten? Brorsan har fortfarande en välbevarad S/T-halsduk uppnålad på anslagstavlan i det delvis bevarade pojkrummet i Kovland.
Och jag stod med Modoklacken i Globen en match i kvartsfinalspelet mot Djurgården -94 (mest för att det var enda stället det gick att få biljetter och i andra hand för att jag träffade ett par bekanta från I21 som rest ner). Höll till och med på att få stryk efter matchen. Det vore något det, att ha slutat sina dagar ihjälslagen av någon som ville spöa en Modoit.
Äh, kan väl kanske inte slänga någon sten jag heller? JEHOVA!