Timrå IK

I mitt jobb reser jag en del runt i Sverige. Malmö, Ö-vik (värst), Stockholm, Uppsala, Småland och en massa annat! Min diskreta TIK-pinn i kavajslaget har aldrig varit så tuff att bära. Hånen har varit monumentala!

Funderar på om detta beror på min nya hållning? Såg mig själv i helfigur när jag passerade en spegel på en Arlandamugg.

Håglös, blek, böjd rygg, insjunken, fladdrande blick och närmast luggsliten i min nu "jag lider med Timrå och låter den här slitna och skrynkliga kavajkostymen bära mitt rostigaTIK-pinn i sann patriotisk rätta munnen efter matsäcken-anda".

Kanske därför hånen kommer? Nu när den stålhårda TIK-stoltheten och resligheten fått sig en törn som är monumental och svårare än allt svårt av Ingmar Bergman. Folk spottar efter en, kastar nedsättande kommentarer och flinar föraktfullt... Finner mig själv undflyende och mumlande med nersänkta ögonröder. Orkar inte bemöta uppblåsta Leksingar, galna Djurgårdare, dryga skåningar och korkade Röglebönder. Kröker rygg och smyger bort med handen smekande mitt rostiga TIK-pinn...

Den totala förnedringen var häromdagen när jag besökte den gudsfientliga hålan Oskarshamn. En klämkäck Döderhultargroupi tittade på mitt kära TIK-pinn när jag satt och sörplade vattensjuk soppa på ett lokalt lunchhak.

Plötslig sträckte smålandsäcklet ut sitt feta finger mot mig och halvskrek:

- Håller du på Timrå? Ha, ha, ha! Det går aldrig! Ni blir krossade av Västerås på fredag. Tänk att även vi kommer att få köra över ett föredetta elitlag! Ha, ha, ha.

Kan man bli mer sänkt?

Nu knyter jag mina nävar i fickorna där barkbrödssmulorna skaver. Det sista hoppet står till tanken om det omöjliga.

Att Timrå reser sig. Att vi sätter en knytnäve rakt i fejjan på hela förbannade hockeysverige! Att vi gör det omöjliga!

Jag drömmer om att likt Socker Conny svinga mitt rostiga TIK-pinn över huvudet och slå alla med häpnad!!!

Ge oss livet tillbaka! Vinn Timrå IK! Vinn!